Vi bygger det kommunistiska ungdomsförbundet!

Innehåll

Krönika: Ett inlägg från en av världens största vapenexportörer

Som svensk medborgare är jag en av världens största vapenförsäljare, under 2010 sålde jag krigsmateriel för 1500 kronor, och det gjorde alla andra svenskar med mig. Inte för att jag tycker om vapen, som kommunist är krigsmotståndet djupt rotat bland de politiska åsikter jag har. Svenskar överlag föredrar knappast heller att vara gevärsmånglare, det är inget vi valt. Men det är så. Eftersom vi bor i det land som exporterar mest vapen per person i hela världen.

I totala siffror placerade sig Sverige på niondeplatsen i vapenförsäljning 2011 och år 2005 passerade den andel av svensk vapenproduktion som exporteras till utlandet 50%. Mindre av hälften av kanonerna stannar idag i vårt eget försvar.

Och produktionen har ökat. 2002 uppgick exporten av svenska vapen till ett värde av ca 3,5 miljarder kronor. Nio år senare har denna siffra nästan fyrdubblats, då svenska vapen såldes till ett värde av nästan fjorton miljarder i enbart export.

Siffrorna är mer än nedslående, och väcker många frågor. Varför är inte motståndet mot detta så högljutt som det borde? Är denna vapenexport nödvändig för Sverige?
Hos svenska politiker hörs oftast en krasst ekonomisk förklaring. Sverige behöver exportera vapen för jobbens skull. Utan vapenexporten skulle mängder av folk bli arbetslösa!
För det första är påståendet att vi, för Sveriges ekonomis skull, behöver sälja vapen en lögn. Idag utgör krigsmateriel ca tre procent av den totala exporten. En hög siffra visserligen, men inget som inte kan ersättas med annan export av nödvändigare art. Medicinsk utrustning till exempel.

För det andra är det enligt svensk lag inte tillåtet för Sverige att exportera vapen. Men det är bara på princip, enligt lagen om krigsmateriel kan undantag beviljas om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges utrikespolitik. Mycket praktiskt.

För att undvika att svenska vapen hamnar i orätta händer har regeringen satt upp riktlinjer som i korthet säger att vapen inte ska exporteras till länder som befinner sig i eller i riskzonen för att hamna i väpnade konflikter, eller länder där det förekommer grova brott mot de mänskliga rättigheterna. Uppgiften för att avgöra detta har delegerats från regeringen, som har det yttersta ansvaret, till ISP, Institutionen för Strategiska Produkter.

På så vis avskriver regeringen, med Carl Bildt och Ewa Björling i spetsen, sitt ansvar. Istället läggs det på en byråkratisk organisation, som bevisligen inte gör något vidare jobb. Fyra av de fem största köparna av svenskt krigsmateriel, Saudiarabien, Indien, Pakistan och Storbritannien, är alla länder som är inbegripna i konflikter, eller kränker mänskliga rättigheter.
Under den borgerliga regeringen har vapenexporten som sagt ökat lavinartat. För den skull ska det inte påstås att socialdemokraterna är några fredsduvor, när den hårt kritiserade affären där Sverige hjälpte Saudiarabien att uppföra en vapenfabrik uppdagades, stod de också upp och försvarade de svenska vapenaffärerna.

Men borgarna har gått ett steg till genom att skapa Försvarsexportmyndigheten, en statlig myndighet som finns till för att främja svensk vapenförsäljning utomlands.
Tendensen är tydlig, svenska företag tjänar multum på att deras vapen används i konfliktområden världen över, och nu har alliansen också skaffat sig en myndighet för att ytterligare hjälpa det svenska kapitalet på traven.

Hyckleriet är också uppenbart. I vänliga ordalag talar svenska politiker om att vi tyvärr inte kan sluta upp med att tillverka vapen, eftersom det skulle leda till ökad arbetslöshet, men att Sverige är ett fredligt land och inte säljer vapen till opassande kunder. De talar förbi det uppenbara, om man inte har lust att få någon dödad, tillverkar man inte mordvapnet. Vinsten går före människovärdet, som med det mesta andra i kapitalismens tidevarv.

Vi i RKU säger nej till svensk vapenexport. Vi vill inte att det svenska folket ska göras medskyldiga till död och lidande i världen. Ingen tjänar på krig, förutom det lilla fåtal som äger de fabriker där vapnen som möjliggör krigen tillverkas. Vi tror inte att världsfred kan uppnås med det rådande samhällssystemet. För att något sådant ska ske krävs ett socialistiskt samhälle världen över, då staterna kan upplösas och intresset för att slå sig till resurser, eller bemedla de som gör det inte längre finns.

Till en sådan värld är det lång tid och mycket som måste göras. Att upphöra med exporten av svenska vapen är inte lika svårt.

Nils Råstander

Bli medlem i RKU!

RKU är ett revolutionärt ungdomsförbund för arbetar- och vänsterungdomar.
Vi tar kamp mot kapitalismens utsugning och imperialismens krig. Vi säger att socialismen är framtiden.
Vill du arbetarpolitik och socialism? Kom med oss!
Läs mer

RKU i aktion