Studera, kämpa, lär!

Innehåll

Gästarbetare utnyttjas på arabiska halvön

I sex länder på arabiska halvön – Qatar, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten (UAE), Bahrain, Kuwait och Oman utgör gästarbetare en betydande del av arbetskraften. Dessa länder utgör tillsammans GCC – Gulf Cooperation Council. De är alla de facto absoluta monarkier och deras ekonomier är kraftigt beroende av oljeindustrin.

För att få lite grepp om hur otroligt många människor som kommer till de här länderna som gästarbetare kan det nämnas att i Qatar och UAE är runt 95% av den arbetande befolkningen gästarbetare. I båda dessa länder består 90% av befolkningen av icke-medborgare. I hela regionen är runt 60% av arbetskraften gästarbetare och det är bara i Oman och Saudiarabien som över hälften av befolkningen är medborgare i landet. Man kan därmed utan att överdriva påstå att dessa länders ekonomier är fullständigt beroende av gästarbetare.
Vad som är anmärkningsvärt med situationen för gästarbetare i dessa länder är inte bara de enorma mängderna av dem, utan framförallt de metoder som används för att administrera, förtrycka och kontrollera dem. Det kallas kafala-system och betyder ungefär sponsorsystem.
Systemet innebär att gästarbetare måste ha en medborgare eller institution (en arbetsgivare) som sponsor – kafeel. Sponsorn tar sig an ett ekonomiskt och juridiskt ansvar för gästarbetaren, ger arbetaren rätt att ta sig in i landet, övervakar arbetarens vistelse och godkänner att arbetaren får lämna landet. Sponsorn har fullständig kontroll över arbetarens rätt att stanna i landet, vilket innebär att alla dispyter över t.ex. lön, husrum och arbetsförhållanden snabbt kan innebära att sponsorn drar tillbaka sitt sponsorskap – vilket betyder att arbetaren förlorar all laglig rätt att stanna i landet. Därtill har gästarbetare ingen rätt att organisera sig i fackförbund och ingen rätt till kollektiv förhandling. Arbetsrättslagstiftningen i dessa länder är mer till skydd av arbetsgivaren än arbetaren.

Detta lämnar gästarbetarna i en väldigt utsatt ställning. De utsätts från första dagen ofta för rent lurendrejeri. Gästarbetarna kommer oftast från Nepal, Indien, Filippinerna och Sri Lanka. Det är överhängande fattiga och outbildade män som rekryteringsbyråerna letar efter, med ett stort undantag för de som skall anställas som hembiträden och andra yrken nära hushållet (domestic workers), där det oftare är kvinnor som anställs. De blir i hemlandet matade med prat om guld och gröna skogar och får ofta själva betala rekryteringskostnaderna (En kostnad på 500$-1000$ som sponsorn egentligen ska stå för), vilket ofta sätter dem i skuld till sponsorn. Väl där visar det sig ofta att lönen och villkoren på kontraktet (som är skrivet på ett främmande språk) är mycket sämre än det överenskomna i hemlandet. Lönen är som regel långt under medborgarnas löner.
Många gästarbetare utsätts för rent slaveriliknande förhållanden i den mening att de betraktas och behandlas som en ägodel. Sponsorn har fullständig kontroll över arbetaren. Gästarbetare är ofta inte tillåtna att röra sig fritt och sponsorn beslagtar ofta gästarbetarens pass.
De som är värst utsatta i denna mening är de gästarbetare som blir anställda som hembiträden och andra yrken nära hemma. Ländernas lagar förbjuder arbetsmiljöinspektioner i hemmet och lagar om arbetsrätt och social säkerhet som finns har explicita undantag för arbetare i hemmet. Här är missförhållanden såsom obetald övertid, psykisk och fysisk misshandel vanligt förekommande. Till exempel blir många gästarbetare i den här gruppen i princip inlåsta i hemmet, de förbjuds från att kontakta sina familjer och får utstå glåpord och prygel. Många av dessa arbetare är kvinnor som därutöver får genomlida oönskade närmanden och sexuella övergrepp.

Bland övriga yrken är det framförallt boendeförhållandena och arbetsmiljön som brister. Exempelvis i Qatar dör 400 gästarbetare om året (1.6 milj invånare), vilket framförallt kan härledas till långa och hårda arbetsdagar med bristande säkerhet i temperaturer över 50°C (ibland utan adekvat tillgång till vatten).
För gästarbetarna själva är det svårt att göra något åt situationen. Anmälningar om missförhållanden i de få fall då lagen står på gästarbetarnas sida tar ofta lång tid, under vilken sponsorn hinner skicka hem arbetaren igen. Dessutom får arbetaren inte jobba medan fallet behandlas, vilket lämnar arbetaren i en ekonomiskt utsatt position. Att lämna sitt arbete under vistelsen är ett lagbrott även ifall arbetaren utsatts för övergrepp och missförhållanden, och gästarbetaren får inte utan sponsorns tillåtelse byta sponsor under vistelsen.
Allt detta sker utan någon som helst reaktion från västvärlden. Anledningen till detta är att dessa länder är välvilliga i förhållande till imperialismen och fungerar som en nyckel till västvärldens inflytande över hela mellanöstern. Därutöver kontrollerar dessa länder enorma mängder av jordens kvarvarande oljereserver i en situation där två av de länder med absolut störst reserver (Venezuela och Iran) har ett komplicerat och motstridigt förhållande till imperialismen. Kapitalet bryr sig som bekant endast om sina egna intressen och mänskliga rättigheter åberopas endast i situationer som gynnar dem själva.

Det är svårt att på kort sikt se någon lösning på problemet. Bahrain och Kuwait har utfärdat löften om att systemet ska avvecklas, löften som dock inte infriats ens till hälften. Vad som gjorts i Bahrain är att det numera är tillåtet för gästarbetare att byta sponsor utan sponsorns tillåtelse och liknande reformer har skett i Kuwait, men systemet som helhet finns fortfarande kvar. Det är på grund av systemets natur och det ständiga hotet av att bli hemskickad svårt för gästarbetarna själva att agera kollektivt mot systemet. En strimma hopp ges dock av de nationella medborgarna av arbetarklassen som börjat utveckla ett motstånd mot systemet med gästarbetare, framförallt som följd av en stigande arbetslöshet.
Som en sista anmärkning skall det bli intressant att följa upp ifall någon förändring kommer ske i samband med fotbolls-VM 2022 som skall hållas i Qatar. FIFA har uppmärksammats om missförhållandena och uttryckt sina bekymmer, men ännu utan några som helst konsekvenser.

Joel Assarsson, Internationella utskottet

Bli medlem i RKU!

RKU är ett revolutionärt ungdomsförbund för arbetar- och vänsterungdomar.
Vi tar kamp mot kapitalismens utsugning och imperialismens krig. Vi säger att socialismen är framtiden.
Vill du arbetarpolitik och socialism? Kom med oss!
Läs mer

RKU i aktion