Studera, kämpa, lär!

Innehåll

Flermiljonsprogram i Venezuela

Den fjortonde maj för fem år sedan invigde den dåvarande presidenten i Venezuela, Hugo Chávez landets andra bostadsprogram, La Gran Misión Vivienda. Efter den avslutade föregångaren Misión Habitat som påbörjades redan 1999, samma år som Chávez kom till makten. Bostadsprogrammet Misión Vivienda har som uttalat mål att det skall byggas tre miljoner nya bostäder i landet.

I början av juni i år kunde man från regeringen meddela att i slutet av detta år kommer man ha byggt en och en halv miljon bostäder, för den venezuelanska arbetarklassen, vilket är halvvägs till de planerade tre miljonerna. Regeringspartiet PSUV har i många år satsat mycket pengar i så kallade misiónes vilket är omfattande sociala projekt. Utöver bostadsprogram har man även exempelvis, utbildnings – och hälsoprogram.

DÅ Chávez kom till makten rådde det i landet en akut bostadsbrist. I huvudstaden Caracas och i de flesta större städer bredde Los Barrios, kåkstäderna ut sig i städernas utkanter. Även idag finns det bostäder i dåligt skick i dessa områden, men också helt nya moderna hus. Den fattiga delen av befolkningen hade inget annat val, då det inte fanns billiga lägenheter, än att själva bygga sig ett litet hus. Utan avlopp, rinnande vatten och elektricitet. För sex år sedan, 2010 drabbades stora delar av Venezuela av omfattande, förödande regn. De efterföljande översvämningarna och jordskreden var en katastrof för de små egenkonstruerade bostäderna, husen sköljdes bort och i vissa fall deras ägare med dem. När man i maj 2011 startade Misión Vivienda tog man först bara emot intresseansökningar från de områden som var värst drabbade under ovädret, vilket var bland annat regionerna Falcón, Zulia, Miranda och Caracas. Den nionde juni samma år fortsatte man till andra drabbade delar av landet, såsom Mérida och Lara, efter att dessa områden också fått hjälp började man ta emot ansökningar till bostadsprogrammet från hela landet.
Det finns olika varianter av bostadsbyggande inom programmet, en där staten bygger huset och de boende flyttar in då det är färdigt. En annan variant är att de boende är med och bygger sina egna hus, med hjälp av professionella arbetare såsom ingenjörer, byggnadsarbetare och arkitekter. Bostäderna kan se väldigt olika ut, det kan vara villaområden uppe i bergen eller höghus i storstäderna.
Vad en bostad kostar beror på familjens inkomst samt på vad minimilönen i landet ligger på. Bostäderna är subventionerade, en familj med lägre inkomster än minimilönen får bostaden helt betald av staten. De som lever på minimilönen får bostaden till åttio procent betald av staten.
Lägenheten eller huset skall betalas av på 25 år, de lån som ges kommer från statliga banker och företag. Som en del i bostadsprojektet byggs det i anslutning till bostäderna skolor, vårdcentraler och idrottsanläggningar.I centrala Caracas besöker vi ett bostadsbygge som är i full gång, vi stannar nedanför där halva gatan är avstängd och man är i full färd med att skicka upp betonghålsten till andra våningen. Några av de som jobbar har lunchrast, en man vid namn Fabrizio erbjuder sig att visa oss runt och berätta om bygget och om de som skall bo där. De är trettiotvå familjer som kommer att flytta in. Tidigare låg här tre gamla fallfärdiga hus som revs för att ge plats åt det nya huset. Han säger att just det här bygget har fått namnet De segrande mödrarna eftersom det var kvinnorna i familjerna som var drivande i att de skulle få bli del av bostadsprogrammet. Vidare berättar han att de utvalda familjerna gemensamt diskuterat sig fram till hur byggnaden skall utformas, planeringen tog fem år.
Inga lägenheter är helt färdiga men en del familjer har redan flyttat in. Fabrizio knackar på en dörr på tredje våningen, i hopp om att kunna visa oss en nästan färdig lägenhet. Det är en ung familj som bor där, mamman öppnar och vi blir erbjudna att hälsa på och se lägenheten. Den känns stor och ljus, det är en smart utformad trea, med en köksö som utgör gräns mellan kök och vardagsrum. Hon bär sin två år gamla dotter på armen och visar stolt upp lägenheten. Vi går ut på balkongen där hon visar att det mellan huset de bor i och nästa hus finns en isolerad, ganska smal gränd. Här tänker vi bygga en lekplats för barnen, förklarar hon, så att vi kan ha koll på dem. Kanske till och med från balkongen, säger hon och skrattar.

Familjerna blev del i bostadsprogrammet genom att vända sig till sin Poder popular det vill säga sin kvarterskommitté, där de gemensamt beslutar vilka i området som är i störst behov av en ny bostad. I det nya huset kommer varje familj att få en lägenhet på mellan 75 och 80 kvadratmeter, antingen en tvåa eller en trea. Avtalet är att någon ur varje familj arbetar på bygget, minst fem timmar i veckan. Materialet huset byggs av får de av staten, det mesta är producerat i landet, förutom vissa armeringsjärn som importerats från Turkiet. Huset byggs med enorma pelare som stomme för att göra det jordbävningssäkert. Mitt i huset planerar man att bygga en vårdcentral för de boende i området. Tidigare har familjerna bott mycket trångt, ofta med flera generationer boendes i samma lägenhet.
Fabrizio säger att det för familjerna även blivit ett politiskt projekt, de som tidigare inte var politiskt medvetna blir det nu genom att vara med och planera och bygga huset tillsammans. I trappuppgången på tredje avsatsen finns en stor muralmålning av Chávez med ett citat som lyder »Arbetet med folket är grundläggande för varje revolutionär«. Det är hela tiden mycket rörelse i byggnaden utöver de som arbetar, barn som kommer hem från skolan, gatuhundar som springer upp för trappan och familjemedlemmar som skall hem och äta lunch. Vi går ner till andra våningen för att få se en annan lägenhet, en tvåa den här gången. Den är utformad på samma sätt som den tidigare, men i detaljerna är det mycket som skiljer de båda lägenheterna åt. Man har valt olika typer av kakel i kök och badrum samt olika tapeter i rummen, även balkongerna ser olika ut.
Fabrizio förklarar att man från regeringen använt sig av bland annat Chile, Argentina och Uruguay som föregångsländer, då de haft liknande projekt. Vi frågar vem som äger marken huset byggs på, Fabrizio svarar att de har fått marken direkt från presidenten. Vi går upp på taket, som nu bara är en plan betongyta, med armeringsjärn som sticker upp här och där. Här uppifrån ser man ut över hela centrala Caracas, den stora katedralen, Plaza Bolivar och borgen Fjärde februari där Cháves ligger begravd. Vi tittar upp på den enorma Asamblea Nacional, som ligger rakt över på andra sidan gatan, där sitter landets parlament. Fabrizio kommenterar att där har nu, efter valet i december högernalliansen MUD tagit plats. Om de får som de vill kommer bostäderna byggda i Misión Vivienda att privatiseras, vilket skulle vara fullkomlig galenskap säger han. De vill införa rätten för folk att sälja sina lägenheter till högstbjudande för att få befolkningen börjar tänka som kapitalister.

I början av december i år var första gången sedan Chávezs kom till makten 1999 som hans parti PSUV, tillsammans med sina samarbetspartier, bland annat landets Kommunistiska Parti PCV förlorat ett parlamentsval. Valresultatet blev att högeralliansen MUD vann med 56 procent, men i och med att det var ett parlamentsval sitter presidenten Nicolás Maduro kvar. Nästa presidentval är 2019, men högern i landet jobbar nu hårt med att försöka få bort Maduro innan dess. Läget i Venezuela är i dag spänt och framtiden oviss, ekonomin i landet har påverkats mycket av de låga oljepriset då oljan helt dominerar landets exportinkomster. Trots detta fortsätter man allt jämt bygga bostäder för landets arbetare.
- Här uppe på taket skall vi fixa så att man gemensamt kan sitta och grilla, och ha det bra säger Fabrizio och ler nöjt. Innan vi går frågar han hur det ser ut med bostäder i Sverige, vi förklarar att det är svårt att få tag i boende speciellt för unga, att vi haft ett miljonprogram men att det inte räcker och att de bostäderna nu behöver rustas upp. Då ler han och säger att vi måste åka hem och informera Sveriges regering om hur de gjort i Venezuela, med bostadsprojektet, det här går att tillämpa var som helst säger han.

Nadja Lundberg

Bli medlem i RKU!

RKU är ett revolutionärt ungdomsförbund för arbetar- och vänsterungdomar.
Vi tar kamp mot kapitalismens utsugning och imperialismens krig. Vi säger att socialismen är framtiden.
Vill du arbetarpolitik och socialism? Kom med oss!
Läs mer

RKU i aktion