Om marxism och monster

“Den gamla världen är döende och den nya världen kämpar för att födas: nu är det monstrens tid.” Det låter kanske som en bit ur en profetia från en B-skräckis eller en mörk fantasyfilm, men citatet kommer faktiskt från en av den italienske kommunisten Antonio Gramscis texter.

2021-10-30
Artikel

Översättaren har tagit sig lite poetiska friheter i den här versionen, men satt i sin kontext förmedlar det ändå på ett slående sätt det Gramsci ville förmedla med sina ord. Att det kapitalistiska systemet med sina återkommande kriser på en och samma gång gräver sin egen grav och skapar förutsättningarna för det framtida socialistiska samhället. Motsättningen mellan den samhälleliga produktionen å ena sidan och det privata ägandet å den andra, motsättningen mellan produktivkrafterna och de kapitalistiska produktionsförhållanden som de vuxit sig bortom, motsättningen mellan arbete och kapital. De här slitningarna ger upphov till olika morbida symptom i samhället. Eller sagt med andra ord, de ger upphov till monster.

Även Marx beskrev de monster han såg i sin politiska och ekonomiska samtid. Materialist som han var var han inte särskilt vidskeplig, men hans språk var fullt av anspelningar på det skräckinjagande och övernaturliga. Till exempel har vi den klassiska öppningsraden från Kommunistiska Manifestet om spöket som går runt Europa och skrämmer slag på adeln och borgarna – ”Kommunismens spöke”. Det är en träffande liknelse för den strömning som när manifestet skrevs ännu inte konsoliderats till en enhetlig rörelse med tydliga mål och medel, som ännu inte tagit fysisk form. Men som på grund av sin förnekelse av kapitalismen redan sågs som en makt och ett hot av ”the powers that be” och som de därför förde en blind hetsjakt mot.

I hans livsverk, Kapitalet hittar vi vampyrens figur. Många ser chefen som en riktig blodsugare men Marx poäng var att det inte är nån individuell illvilja eller ondska som får kapitalisterna att utnyttja arbetarklassens slit och driva på för en större utsugning av arbetskraften. Nej, han menade att det är värre än så. De är av omständigheterna tvingade att bära karaktärsmasker som reducerar dem till personifikationer av kapitalet självt och får dem att agera enligt dess logik. Det är vad som gör dem till vampyrer. ”Kapitalet är dött arbete. Liksom vampyren kan det endast upplivas genom att insuga levande arbete och lever desto intensivare, ju mera det insuger.” Bit för bit tar kapitalet våra liv.

Ett annat citat ur samma verk får tankarna att gå till ett redigt ”monster-monster”, även det en beskrivning av kapitalet. ”Om penningen [...] kommer till världen ’med blodfläckar på ena kinden’, så kommer kapitalet till världen, blod- och smutsdrypande ur alla porer från topp till tå.” Det här kommer ur kapitlet om det som i marxistisk terminologi kallas för den ursprungliga ackumulationen. D.v.s. den process där de tidiga kapitalisterna tog sitt startkapital från det som tidigare varit gemensam egendom. Det är helt klart en våldsam och blodig historia, och en som i viss mening kan sägas sträcka sig ända fram till idag där kapitalet försöker roffa åt sig av de tillgångar vi äger tillsammans i syfte att kunna göra mer vinst. Som ett monster som slukar allt som kommer i dess väg.

Nog är det monstrens tid just nu. Vi arbetare producerar allt större värden men ser samtidigt ojämlikheten öka och våra rättigheter på jobbet tas ifrån oss. Lyxlägenheter byggs för de rika trots att vi har bostadsbrist i mer än 200 av landets 290 kommuner. Vi ser imperialismen bre ut sig och klimatkrisens konsekvenser kryper allt närmre. Men monster kan besegras, och ska den nya världen kunna födas är det hög tid att vi organiserar och rustar oss för att göra just det.

Propagandautskottet

RKU:s centralstyrelse