Uttalande antaget av RKU:s nionde kongress, 21-24 maj 2009, i Göteborg.
Den kapitalistiska krisen breder ut sig och i dess spår blir allt fler arbetslösa. Hårdast drabbade är vi ungdomar. I dagsläget är 25 procent, eller var fjärde, av alla ungdomar arbetslösa och värre lär det bli innan krisen är över. Det är ofattbara siffror, men för alla oss som är drabbade handlar det inte bara om procenttal utan vi vet att det bakom siffrorna finns människor. Unga människor som nekas möjligheten att försörja sig och starta ett vuxet liv.
Vi i RKU tycker att det är oacceptabelt att inget görs för att minska arbetslösheten. Inget är värre än arbetslöshet, varken för individen eller för samhället. Det är ett enormt slöseri att låta människor som vill jobba gå arbetslösa.
Den enda vägen att bekämpa krisen och förhindra att människor förlorar sina arbeten är att samhället gör rejäla satsningar. Exempelvis genom ett statligt bostadsprogram, där vi använder pensionsfonderna till att bygga nya lägenheter. Det skulle ge både välbehövliga bostäder åt unga samt skapa många nya jobb. Eller varför inte genom satsningar på offentlig sektor, där behoven är enorma.
Istället för att göra något av detta väljer den borgerliga regeringen att inte göra någonting. I deras värld romantiserades det om att markanden ska kunna lösa krisen själv.
Vi i RKU anser att krisen återigen har visat att marknadsekonomin inte kan tillfredställa de mest grundläggande mänskliga behoven, rätten till ett jobb, en bostad och ett drägligt liv. Vi säger att det är dags att sluta lita på marknaden och börja ställa krav. Krisen kan stoppas, eller i alla fall kan kostnaderna omfördelas så att arbetare och ungdomar inte behöver betala för det som kapitalisterna har slösat bort. För att göra det krävs det samhälliga lösningar och på sikt ett annat samhälle.
Krisen visar också med tydlighet att alla inte lever under samma förhållanden. För samtidigt som många av oss ungdomar slängs ut i massarbetslöshet strös bonusar och aktieutdelningar över de redan rika. I den mån de drabbas av krisen kanske deras bankkonton förlorar en nolla, men de har ändå mer än vad de kan göra av med. Det är inte dem som får betala för krisen, det får vi göra med våra jobb.
Det är dags att vi säger stopp och tar kamp för ett annat samhälle där rätten till ett arbete sätts framför några fås rätt att bli oerhört rika. För oss i RKU har denna kamp redan börjat. I kampen mot krisen kräver vi:
- Låt kapitalisterna betala krisen!
- Riktiga jobb till ungdomar!
