Resolution antagen av RKU:s fjortonde kongress, 30 maj - 1 juni 2019.
Under en tid då socialdemokratin i förhandlingar med borgerligheten sätter vår rätt till riktiga jobb och schyssta villkor på spel, väljer vi i RKU att kämpa för ungas rättigheter på jobbet. Idag är uppemot 15% av Sveriges ungdomar utan jobb, samtidigt som hela välfärden
lider av personalbrist och byggbranschen skriker efter folk. Dessa ungdomar måste erbjudas anställning och upplärning på arbetsplatser som behöver dem, istället för att hamna i arbetsförmedlingens tröstlösa åtgärdsprogram med meningslösa påhittade jobb. Vi ungkommunister kämpar för att ta bort företagens möjligheter att utnyttja frikostiga bidrag från staten och göra det omöjligt att systematiskt ersätta provanställda med nya när tiden för bidragen löpt ut.
Efter borgerlighetens uppluckrande av LAS efter maktövertagandet 2006 så har allt fler jobb idag, som tidigare varit trygga anställningar, ersatts med otrygga anställningsformer. I och med den nytillträdda S-MP regeringen kommer situationen bara att försämras. Regeringen har lovat att slopa turordningsregeln för mindre företag. Dessa kommer alltså fritt få avskeda folk efter eget tycke, vilket innebär att situationen för anställda blir än mer osäker.
Av de som jobbar i affär har endast 30% en så kallad fast anställning. Alla andra har en tidsbegränsad eller ofta ofrivillig deltidsanställning. Bland unga är situationen allt värre. Det är inte rimligt att det finns skräckexempel med ungdomar med över 90 anställningsbevis på sitt CV. Men denna trend begränsar sig inte bara till denna bransch. Fler och fler ungdomar tvingas att ta jobb på bemanningsföretag eller ta andra tillfälliga och tidsbegränsade jobb, med en osäkerhet om man har ett jobb i slutet av avtalsperioden.
Till detta tillkommer det sattyg som kallas för allmän visstid, eller vad man kan kallar för SMS-jobb. Majoriteten av de otrygga jobben innebär en anställning per timme eller att kastas in vid behov med en kort framförhållning. Tidigare så sålde vi ungdomar vår kropp, vår arbetskraft, till arbetsköparna, idag säljer vi dessutom vår fritid. Detta innebär för oss en osäker ekonomi, att vi inte kan planera våra liv och att det blir problem med att få a-kassa
och en egen bostad.
Många av oss ungdomar med tidsbegränsade osäkra anställningar utnyttjas hårt av arbetsköparna. Man ges inte utbildning eller rätt instruktioner för arbetsuppgifterna och informeras inte om riskerna. Det saknas skyddsutrustning och fuskas med arbetstider. Under press och stress så sker allt fler arbetsplatsolyckor.
Många ungdomar känner olust att gå till jobbet, men vi går trots det till jobbet fastän vi är sjuka. Unga kvinnor med otrygga jobb utsätts även oftare för sextrakasserier från sina chefer.
Svenskt Näringsliv, arbetsköparnas branschorganisationer och deras representanter i det borgerliga parlamentet arbetar medvetet till att skapa otrygghet och splittring bland sina anställda. Om vi bråkar sinsemellan kan deras makt och godtycke öka utan att vi kan göra något åt det och allt för ofta tillåter det. Med A och B-lag på arbetsplatserna försvagas den fackliga organiseringen.
Den fackliga organiseringen hotas också av planen på inskränkningar i strejkrätten. LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv har kommit till en överenskommelse som går i samma linje som regeringens utredning om strejkrätten. Om detta förslag träder i kraft kommer det inte längre vara tillåtet att strejka för andra syften än att uppnå kollektivavtal, vilket för med sig att arbetsgivare kan välja att teckna avtal med det sämsta facket och därmed göra det olagligt för andra fack att vidta stridsåtgärder.
Vi ungkommunister arbetar för att samla motståndet, bland den arbetande och studerande ungdomen, mot otrygga jobb för ungas rätt till säkra anställningar. Vi vill förbjuda bemanningsföretag och ta bort rätten att utnyttja allmän visstid. Alla som behövs på en arbetsplats ska ha rätt till en fast anställning på heltid.
Sedan Sveriges inträde i den Europeiska Unionen så har den fackliga organiseringen bland ungdomar halverats. Detta innebär en mindre förståelse för vad det innebär att vi kollektivt kämpar tillsammans och med nyliberalismens mantra om att man ska vara sin egen lyckas smed, så kämpar vi allt för ofta emot varandra, när vi istället borde arbeta tillsammans. Allt för ofta så tvingas vi eller känner vi att vi tjänar på att jobba svart eller att jobba utan ett kollektivavtal. Detta innebär att vi får arbeta under usla villkor, sämre löner, oförsäkrad vid olyckor eller om något går sönder och blir utan pensionsavtal och andra sociala försäkringar.
Vi ungkommunister vill arbeta för att samla motståndet mot arbetsköparna och stärka arbetarklassens ungdomar. Därför söker vi att skapa samarbete med de fackliga organisationer och deras ungdomssektioner för att skapa en bred front för arbetarklassens unga för att stärka arbetarnas makt gentemot kapitalets. Vi uppmanar våra medlemmar och alla unga arbetare att engagera sig på sin arbetsplats, att gå med i facket och kämpa för våra rättigheter. LO-pamparna är förrädare men de fackliga gräsrötterna är starka, och vi måste arbeta med dem för att vända den fackliga rörelsen rätt. Vi vill arbeta för att öka förståelsen för klasskampens del i samhällsutvecklingen bland ungdomar, vikten av att organisera sig och arbeta för en stark arbetarrörelse.