Tisdagsnatten, kl. 22:30 3:e december (lokal tid), utlyste Sydkoreas president Yoon Suk-Yeol undantagstillstånd. Det skulle innebära krigslagar, demonstrations-, mötes- och strejkförbud och press- och tryckfrihetens tillintetgörande.
Demonstrationer bröt ut direkt. Militär försökte inta nationalförsamlingen och storma plenisalen utan framgång och ledamöter kunde ta sig in och upphäva presidentens beslut. Redan onsdag kl. 4:30, efter bara 6 timmar, var undantagstillståndet upphävt. Den fackliga sammanslutningen KCTU har gått ut i generalstrejk tills dess presidenten är avsatt.
Det politiska lägets detaljer står oklart. Flera ministrar har avgått och presidenten kan ställas inför riksrätt. Statskuppen har stävjats. Vi som så ofta får höra att Sydkorea skulle vara ett demokratiskt land, hur kunde detta hända?
Presidentens beslut rättfärdigades med att Sydkoreas säkerhet hotas av kommunister och en nordkoreansk konspiration. Detta är ett vanligt svepskäl. Strejkande arbetare, fredsvänner, oppositionspartier, alla demokratiska sydkoreaner ska tydligen vara “nordkoreanska agenter”.
Statskuppen och den politiska krisen i Sydkorea handlar inte om en antidemokratisk president. Krisen i det sydkoreanska samhället grundar sig i en djupt rotad fascism som följd av imperialismens härjningar på halvön och splittringen av landet.
1945 vann Korea sin befrielsekamp mot Japan. Självständigheten blev kortlivad då imperialismen satte klorna i halvön. USA delade Korea. Med amerikanskt stöd iscensatte koreanska högermän otaliga massakrer i syd. Detta eskalerade till Koreakriget och som bekant råder vapenstillestånd på Koreahalvön, inte fred.
Militärdiktaturer och statskupper avlöste varandra i syd. Först under 1980-talet tvingades landet demokratiseras något, men repressionen mot fackföreningar, freds- och vänsterorganisationer står kvar. Sydkorea är ett samhälle genomsyrat av kapitalismens grymmaste rovdrift och förödelse.
Regimen i syd har aldrig varit annat än en vasallstat för USA. För att säkra sin plats i Östasien och Stilla havet har USA sett till att ha Sydkorea som militärbas. Än idag är amerikanska soldater stationerade där och de övar regelbundet på att invadera nord.
I krisens kölvatten måste vi alla ha detta klart för oss. Det finns inga sydkoreaner eller nordkoreaner. Korea är ett land, koreanerna är ett folk, blodigt delade av imperialismen. Med dödliga sanktioner mot Nordkorea och Seoul i tyglarna vägrar imperialismen att tillåta Koreas självständighet. Utan att lösa dessa grundläggande frågor kommer kriserna och statskupperna avlösa varandra i syd och ingen fred kan råda på Koreahalvön.
RKU solidariserar sig med koreanernas kamp för demokrati, fred, enighet och självständighet.
RKU kräver:
RKU:s Internationella Utskott
2024-12-05
