Är deras intressen våra?

Från ceremonin vid Riksdagen sände flera medier ut en liten snutt av kungens tal. Att sända statsministerns och talmannens fick man låta bli då demonstranter hördes skandera i bakgrunden. Inte ska man väl visa upp att alla inte är med på tåget. Under livesändningarna hördes däremot dessa och högern började som vanligt svamla om antidemokratiska krafter som förstör för folkvalda… så som kungen då? Vi lever, oavsett vad de anser, i ett samhälle där protester är tillåtna. Att ingen protesterat under ansökningsprocessen, som vissa påstår, är en lögn. Vissa av oss har protesterat sedan värdlandsavtalet tillkännagavs och sedan innan det mot Natos olika krig och krigsbrott världen runt.

Och det finns mycket att protestera mot. Anslutningen har i Sverige inte varit demokratisk överhuvudtaget, såklart. Vissa av oss anade det här komma redan 2020 när det basunerades ut att det för första gången fanns en majoritet för ett Natomedlemskap i riksdagen sedan SD svängt i frågan. Att en ansökan om medlemskap låg någonstans i framtiden sågs nog av flera av oss som en hemsk oundviklighet efter att Socialdemokraterna arbetat hårt för att föra Sverige så nära Nato som möjligt, utan ett medlemskap.

Jag minns själv när jag förstod fullt ut vartåt det barkade. Det var ett inslag på nyheterna om en opinionsundersökning som visade att en majoritet av befolkningen var för att gå med i Nato. Riktigt som det presenterades var det inte, vid tillfället var det 41 procent av de tillfrågade som var för, 35 procent emot och 24 procent osäkra. En liten tant på Gotland blev i inslaget tillfrågad om att opinionen svängt och såg ut som ett frågetecken. Hon sa att hon inte visste vad som skulle vara bäst.

Att även Vänsterpartiet svängde i frågan var inte oväntat. I maj 2022 ville de ha en folkomröstning, inför valet sa Nooshi Dadgostar att “När vi ser att det är en så stor majoritet i riksdagen för detta så tycker jag att det är ärligt att säga nu är den ansökan inskickad och det måste ju även vi respektera”. Så gick det med Vänsterpartiets motstånd. Andra tryckte på att Nato är ett projekt där länder som ses som diktaturer ingår, som Turkiet, och att alliansen grundats av diktaturer, som Portugal. Visst vill man inte ingå i en allians med ett land som förföljer delar av sin befolkning som därför tvingats fly hit och visst är väl detta ett lika gott argument som andra för varför vi inte skulle gått med. Men det biter inte på förespråkarna, de har redan bestämt sig, och när det ställs emot förespråkarnas argument om att Ryssland när som helst kan attackera Sverige så blir det nog svagt i många andras ögon.

Jag är inte rädd att någon attack mot Sverige från Ryssland förestår, men visst blir jag orolig att detta gör landet jag lever i till ett legitimt mål vid kärnvapenattacker. Det som gör mig arg är dock att jag känner att vissa försökt föra oss bakom ljuset i allt detta, med det menar jag att det finns de som tjänar på detta. Krigsindustrin, som den borde kallas, går på högvarv. Inte endast på grund av kriget i Ukraina. Redan i slutet av 2023 mottog Saab en order på pansarskott från Nato på 6700 miljoner kronor. Under 2022 deltog Jacob Wallenberg på åtminstone ett Nato-möte i Finland tillsammans med Sveriges dåvarande finansminister. Det som antyds är uppenbart.

Jag och mina kamrater har förespråkat alliansfrihet. Den har i sanning inte varit perfekt, vi vet alla att Sverige stått på USAs sida, men den har hållit oss utanför två världskrig. När nästa blossar upp så ska svenska soldater, enligt både tyckonomer på nätet och Ulf Kristersson, värna amerikanska intressen. Enligt Kristersson tänker USA “säkerhet på ett ännu bredare plan. De tänker inte minst Stillahavsregionen… vad händer i Kina?”. Sverige måste enligt honom engagera sig i och “åtminstone förstå” vad som händer i de delar av världen där USA “är mycket engagerade”. Han tycker att Europa allt för länge fått stöd av USA utan att engagera sig i deras säkerhetsintressen. Hela Nato får tänka om tycker han. Uppenbarligen är det en riktig liten krigshök som här kommer in och ska visa sig duktig.

För det är här de verkliga problemen med Nato ligger. Det är inte i enskilda skurkstater eller frågan om diktatur eller liberal demokrati. Det är i frågan om hela det ekonomiska systemet och dess upprätthållande. Om USAs rätt att agera världspolis och andra länders skyldighet att upprätthålla de amerikanska intressena.

Nu är det dags för nästa steg i farsen. Sverige har fått ett så kallat DCA-avtal, ett defence cooperation agreement. Detta innebär bland annat att amerikanska trupper ska stationeras här. Samt att det inte finns några hinder för att ta in Amerikanska kärnvapen på svensk mark. Alla länder som har ett sådant avtal godkänner inte detta, t.ex. Norge och Danmark har klausuler som innebär att de inte accepterar att kärnvapen tas in. Ett sådant förbehåll finns inte i det avtal Sverige undertecknat. Istället har regeringen meddelat att USA känner till Sveriges position i frågan och att sådana bestämmelser på grund av detta inte behövs då det inte finns några förväntningar från USAs sida. Den här typen av snack känner vi igen.

Idag målas alla åsikter som avviker från idén om att Sverige ska vara med i Nato och understödja USAs krig ut som åsikter som ställer sig bakom ryska intressen. I bästa fall säger de att man är naiv, i värsta fall anklagas man vagt för att vara någon typ av agent. Jag är inte naiv, oavsett vad våra meningsmotståndare önskar kalla oss, och inte heller någon Rysslandsvän. Vad jag däremot är är någon som drömmer om en bättre framtid, för mig och för alla andra människor. En framtid av fred och socialism där utsugning och meningslösa krig för någon annans profit är en sedan länge glömd dåtid. Jag tror inte att jag är ensam om det, varken bland gamla eller unga. Drömmer någon 20-årig brevbärare om att upprätthålla USA:s intressen i stillahavsregionen? Drömmer någon 17-årig gymnasieelev om att kriga mot Kina? I strävan efter en bättre framtid ingår inte ett svenskt Natomedlemskap och inga DCA-avtal. Sverige måste lämna Nato och säga upp DCA-avtalet som ett första steg i en strävan mot en rättvis värld i fred.