Resolution antagen på RKU:s åttonde kongress, maj 2007.
Den borgerliga valsegern i september 2006 har skapat ett nytt politiskt läge i Sverige. Den vänstervåg bland ungdomar som ebbade ut efter EMU-valet 2003, har nu slagit över i en högervåg. Valresultatet bekräftar detta. Moderaterna var största partiet bland förstagångsväljare, likväl som i skolvalet. Det är en tuff tid för vänstern och arbetarungdomen, men samtidigt finns det hopp. Kampen mot borgarregeringen har bara börjat.
Vi hade en regering bestående av socialdemokraterna och stödpartierna v och mp som bedrev högerpolitik redan tidigare. De genomförde under början av 1990-talet de EU-anpassningar som krävdes för ett inträde i unionen. Denna följsamma politik har sedan förstärkts genom riksdagspartiernas acceptans för EU:s påtvingande budgettak och den nyliberala politiken som enda lösning. Nu kommer dock högerpolitiken att drivas hårdare och försämringarna kommer att ske i högre tempo. Moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna och centerpartiet är öppna politiska företrädare för kapitalisternas intressen. Det övergripande målet i deras politik är att leverera Svenskt Näringslivs önskan nummer ett: billig arbetskraft som lätt kan sägas upp, och som är så rädda för att bli arbetslösa att de inte vågar protestera mot missförhållanden.
För att detta ska kunna genomföras måste a-kassan sänkas så att de arbetslösa kan tänka sig att ta vilket jobb som helst till vilken lön som helst. Genom höjda fackavgifter ska dessutom fackföreningarna försvagas.
Det är både vinstintresset och den nyliberala ideologin som vägleder högerregeringen. Detta märks inte minst i deras strävan att marknadsanpassa den offentliga sektorn, där både vård och skola ingår.
Kapitalet måste expandera och finna nya marknader att exploatera. Kapitalisternas intresse är alltid att göra mer vinst, och det finns idag ett betydande område som till stora delar är skyddat från kapitalistiskt profit; offentlig vård. Den borgerliga regeringen har öppnat upp för ytterligare privatiseringar av offentlig verksamhet och slopandet av stopplagen möjliggör att även sjukhus ska kunna drivas med vinst.
Högerns ideologi leder också till nedskärningar i den offentliga sektorn. Samhällets omfördelningar och klassutjämnande regleringar ska bekämpas.
Därför vill regeringen med folkpartiet i spetsen genomföra ett systemskifte i skolan. Arbetarklassens barn ska gallras ut tidigare, genom bland annat sänkt betygsålder och nationella prov redan på lågstadiet. Dessutom ska gymnasieskolans yrkesförberedande program rensas från kärnämnen, och komvux får kraftigt minskade resurser.
Resultatet blir att arbetare får mycket svårt att välja andra yrkesbanor senare i livet, vilket i sin tur öppnar upp för högerns efterlängtade låglönemarknad. Det kommer också att försvåra arbetarklassens engagemang i samhället. Vi måste ta strid för enhetsskolan som är lika för alla som ett demokratiskt krav.
Det är ett svårt läge för arbetarklassen i Sverige, och det gäller att bjuda motstånd. Det som rivits ner är svårt att bygga upp. Många av de försämringar som den borgerliga regeringen genomförde under perioden 1991-1994 återställde inte socialdemokraterna när de återkom till regeringsmakten.
Det blåser högervindar, även bland arbetarungdomen. Men reaktion föder alltid en motreaktion, och redan under hösten 2007 blossade protester upp mot a-kassaförsämringarna.
Det är RKU:s uppgift att underblåsa motreaktionen och arbeta för att alla som drabbas kämpar mot borgarregeringens försämringar. Det handlar om att samla klass- och arbetskamrater till protest mot högerregeringen.
LO hävdar att man inte kan genomföra alltför kraftiga protester eftersom högerregeringen fått mandat för sina försämringar.
LO:s syn visar på en mycket inskränkt syn på demokratin. Deras lösning är att härda ut till nästa val, mellan mandatperioderna ska inga åsikter underifrån vädras. Men lösningen är inte att rösta bort borgarna till förmån för socialdemokraterna, utan att alla, tillsammans och kollektivt, tar kamp för sina rättigheter och mot högerpolitiken.
RKU skall utmärka sig som det ungdomsförbund som kraftigast och mest rakryggat protesterar mot borgarregeringen.