Resolution antagen av RKU:s elfte kongress, 9-12 maj 2013
Det pågår en global uppvärmning av vårt jordklot. Denna uppvärmning är huvudsakligen skapad av människans aktivitet, bland annat genom förbränning av fossila bränslen, skogsskövling, en exploaterande livsmedelsframställning och en överproduktion av konsumtionsvaror. Den globala uppvärmningen ger ett vädersystem i svängning, med både extrem torka och väta, värme och kyla, orkaner och tyfoner. Detta väder drabbar redan fattiga människor och länder värst. Dels genom att de är mer exponerade och ofta bor i mer utsatta regioner, dels genom höjda livsmedelspriser. Tillåts den globala uppvärmningen fortsätta kommer den dessutom skapa än värre konsekvenser, med stigande världshavsyta och ökad ökenutbredning som ett par exempel.
RKU menar att den kapitalistiska världsordningen är att beskylla för den globala uppvärmningen och samtliga klimatkonsekvenser. Det kapitalistiska produktionssättet kan endast ta ansvar för en sak; största möjliga vinst. Med största möjliga vinst för ögonen tvingas företag hitta de billigaste sätten att producera och exploaterar på detta sätt oundvikligt både människa och natur. Samtidigt ökar reklamen och konsumtionshetsen för att företagen ska kunna sälja det som produceras. Våra politiska motståndare menar att vinststrävan och den så kallat fria marknaden är självreglerande system och grundprinciper som skapar välstånd åt alla. Vi menar inte bara att detta är ett falskt påstående vad gäller människor, utan även vad gäller vår natur och miljö.
De imperialistiska länderna försöker lämpa över ansvaret för klimatproblemen på de fattiga länderna genom krav på minskade utsläpp. Detta trots att de är i behov av industrialisering och trots att det ofta är de rika ländernas företag och produktion som står för utsläppen. Genom storföretagens patent på miljöteknik, men också på grödor och mediciner, förvägras utvecklingsländer också ta del av forskning och teknik som skulle underlätta en miljövänligare utveckling. De rika länderna måste tillåta fattiga länder att industrialiseras och utvecklas.
Överheten och det politiska etablissemanget – inklusive Miljöpartiet – försöker pådyvla oss att höga bensinpriser, avgiftsbelagda vägar och individens möjlighet att välja miljömärkta varor är lösningar på miljöproblemen. Dessa så kallade lösningar är inte vägen till en långsiktig hållbar utveckling. De kan istället vilseleda och drabbar främst arbetarklassen. För vilka kan köra bil när bensinpriset ligger på 30 kr/litern? De som behöver i glesbygden eller de som har råd i storstädernas centrum?
Bland ungdomar finns idag ett stort engagemang för miljön, vilket är positivt. Vi kan ta fasta på och försöka höja detta engagemang till ytterligare en nivå med vår systemkritik och klassanalys. Den enda långsiktiga lösningen på klimatproblematiken och miljöförstöringen är att ersätta det kapitalistiska samhället med ett socialistiskt. Det socialistiska produktionssättet utgår ifrån människans och naturens behov istället för företagens behov av vinst. Men även idag och på kort sikt måste klimatkampen vara antikapitalistisk, mot individualism och marknadsanarki och för kollektiva och samhälleliga lösningar.
Dessa är konkreta frågor som vi kämpar för:
– Rejäla satsningar på utbyggd och avgiftsfri kollektivtrafik för att göra kollektivtrafiken det självklara sättet att resa.
– Gemensamma satsningar på förnyelsebara energikällor istället för kärnkraft och förbränning av andra fossila bränslen.
– Strikt lagstiftning för att göra produktionen allt mer klimatsmart och därmed göra alla livsmedel och varor “miljömärkta”.
– Statlig konfiskering av samhällsnyttig industri som flyttar utomlands, för att säkra såväl arbeten som närproduktion.
– Återförstatligande och rejäl utbyggnad av offentlig sektor och annan samhällsservice för att stärka behovsproduktion på bekostnad av vinstproduktion.
Klimatfrågorna står klass mot klass, socialism mot kapitalism. Ju förr arbetarklassen och den samlade miljörörelsen inser detta, desto snarare kan vi göra något åt vår exploaterande världsordning.