Kamp mot Nato – Fred kräver motstånd!

Strax efter fyra på morgonen den 24:e februari 2022 avfyrades ryskt raketartilleri mot ett flertal ukrainska städer som förspel till en fullskalig invasion av ukrainskt territorium. Kriget inleddes inte den 24:e februari 2022, men det eskalerades från ett lågintensivt inbördeskrig mot utbrytarrepublikerna i östra Ukraina till en fullskalig folkrättsvidrig invasion av en suverän stat. Livet i det krigshärjade Donbass markerades under inbördeskriget av ständiga artilleriutbyten och eldväxlingar, men utbrottet av det öppna kriget mellan Ryssland och Ukraina har inneburit en exponentiell ökning av mänskligt lidande för såväl civila som soldater i området.

De etablerade medierna i Sverige och resten av västvärlden har försökt få konflikten att framstå som en fullständigt ensidig upptrappning från Rysslands sida, men USA och EU har spelat en minst lika stor roll i att eskalera konflikten till var den befinner sig idag. Att de västliga imperialistmakterna vill sätta klorna i naturresurserna som finns i Ryssland, Ukraina och Belarus är ett fenomen med en blodig och lång historia. I en värld dominerad av kapitalismen så kan ingen kränkning av folkrätten betraktas som legitim, vare sig det rör sig om kränkningar från amerikanskt eller ryskt håll.

I den begränsade debatt som har ägt rum i Sverige kring en eventuell anslutning till krigsalliansen Nato så har dess förespråkare försökt måla upp organisationen som en försvarsallians som verkar för fred. En slags krigsförsäkring helt enkelt. En allians av demokratiska länder, etablerad i syfte att skydda varandra. Natos egna historia motbevisar dessa påståenden. När Nato bildades 1949 så var en av dess medlemsländer Salazars fascistdiktatur i Portugal, ett land som då hade spenderat de senaste 16 åren med att systematiskt förfölja, tortera och mörda sina politiska motståndare. Åtminstone sex av organisationens medlemsländer var under den här perioden regelrätta kolonialmakter. Nato är alltså en allians för diktaturer, folkrättsbrottslingar och krigsförbrytare.

I sin tur började inte Sveriges anslutning till Nato med undertecknandet av värdlandsavtalet 2016. Avtalet var snarare ett resultat av en sedan länge pågående smyganslutning. Redan under 50-talet slöt den socialdemokratiska regeringen hemliga samarbetsavtal med Nato, som i praktiken ändå innebar att Sverige skulle samarbetat med krigsalliansen i händelse av krig. När krigsalliansen inte upplöstes efter Sovjetunionens fall så anslöt sig Sverige till Natos försök att svälja de nya staterna i det gamla östblocket under namnet Partnerskap för fred. Vidare har Sverige redan under Natos ledning deltagit aktivt i anfallskrigen på Afghanistan och Libyen, sålt vapen till krigsförbrytarnas anfall på Irak och stöttat Natos folkrättsvidriga interventioner i Bosnien och Kosovo. Sedan 2013 har Sverige även tagit del av Natos militärövningar.

Imperialisternas härjningar har även skapat stora ekonomiska möjligheter. Svenska kapitalister kan inte dölja sin entusiasm för vad de ser som en gyllene affärsmöjlighet. Wallenberg reser ogenerat till Finland och Turkiet för att säkra ett svenskt natomedlemskap så att pengarna kan regna över den svenska krigsindustrin. Samtidigt så har den konflikt som USA och EU lagt grunden för i Ukraina blivit rena guldgruvan. Vapen doneras till den ukrainska militären, som sedan måste ersättas på de egna staternas bekostnad. USA garanterar även lån till Ukraina och andra stater med villkoret att pengarna används för att införskaffa amerikanskt tillverkade vapen. Allt i syfte att göda den växande och allt mer politiskt inflytelserika krigsindustrin.

Sverige står nu även inför risken att falla under Natos kärnvapenstrategi, som bland annat innefattar en doktrin som inte utesluter ett första “förebyggande” kärnvapenangrepp från krigsalliansens sida. Detta trots att Sverige för bara några år sedan röstade för konventionen om förbud mot kärnvapen. Efter konstateranden från amerikanskt håll om att ett ratificerande av konventionen skulle ha negativa konsekvenser för det militära samarbetet mellan Sverige och USA så har den svenska regeringen helt enkelt avstått från att rösta på den resolution som man själva var med och tog fram. Såväl överbefälhavaren som utrikesministern har dessutom bekräftat att Sverige inte längre har några som helst förbehåll mot kärnvapen och att man heller inte längre kan utesluta placeringen av kärnvapen på svensk mark.

Revolutionär Kommunistisk Ungdom vet att en värld av fred inte kan byggas under hotet om mänsklighetens förintelse som konsekvens av kärnvapen. Imperialisternas allianser, krig och bomber bygger inga sjukhus eller järnvägsspår. De är ingen garant för arbetarklassens villkor utan är istället deras största hot. När överheten nu öppet vågar visa sina mål måste vi vara tydliga med våra: en värld av fred kan inte byggas på tomma löften utan kräver att man agerar! Internationell solidaritet är ingen tom fras utan kräver handling. Inga vapen skapas utan oss på golvet, inga militärövningar ska ske utan att vi gör motstånd, inga beslut ska fattas utan folket, ingen fred utan motstånd!

Motstånd till imperialismens härjningar och förstörelse måste byggas på klasskampens grund och solidaritet mellan arbetare världen över, inte genom uppslutning bakom det ena eller det andra imperialistblocket! Vi ser Nato med USA i spetsen som det främsta hindret för socialistisk politik världen över. Ett stärkande av denna allians genom ett svenskt inträde skulle vara ett hårt slag mot arbetarklassen världen över och måste därför bekämpas med varje medel.