Resolution i kvinnofrågan

Kvinnor är underordnade män; mannen är norm, kvinnan är undantag. Så har det varit historiskt, så är det nu, men så ska det inte vara i ett framtida samhälle.

Det patriarkala systemet, det vill säga det systematiska förtrycket av kvinnor, är integrerat med det kapitalistiska systemet och återfinns även inom arbetarklassen och vårt förbund. Därför krävs det en särskild kamp – kvinnokampen.

Att klassmotsättningen är den huvudsakliga motsättningen under kapitalismen motsäger inte detta. Vårt utvecklade kapitalistiska samhälle föder en rad motsättningar av mer eller mindre avgörande karaktär. Det finns idag motsättningar mellan stad och landsbygd, gammal och ung och mellan olika etniciteter. Genom alla dessa skär den huvudsakliga motsättningen – den mellan klasserna.

Inom de flesta områden är könstillhörigheten en betydelsefull faktor. Att kvinnan i dagens samhälle har en underordnad ställning gentemot mannen är en motsättning som RKU måste agera i och ta hänsyn till, annars hamnar vi fel i både vår teori och praktik. Precis som vi i alla frågor försöker framhålla ett klassperspektiv, bör vi samtidigt, så långt det går, framhålla ett könsperspektiv.

Arbetslöshet och privatiseringar drabbar arbetarklassen hårdast, men inom arbetarklassen är det kvinnorna som får ta den största smällen. I folkomröstningen om EMU röstade kvinnor nej i långt större utsträckning än män, framför allt för att de drabbas hårdast av nedskärningar i den offentliga sektorn. Majoriteten av de anställda inom denna sektor är kvinnor, och det är döttrar, systrar och mödrar som får ta hand om barnen, de gamla och de sjuka när samhället inte längre erbjuder dessa tjänster.

På samma sätt som markant fler kvinnor än män röstade nej i EMU-omröstningen, visar flera valundersökningar att kvinnor i större utsträckning än män röstar på partier åt vänster på den politiska skalan. Också detta har materiella orsaker. Kvinnor har generellt sett lägre lön än män, kvinnan bär ofta det tyngsta ansvaret för det obetalda arbetet i hemmet och genom sin ställning i samhället är den offentliga sektorn oumbärlig för majoriteten av kvinnorna.

Överklassens kvinnor kan genom sin samhälleliga ställning lösa denna motsättning. De kan anlita en barnflicka, privat hemtjänst, privat äldreboende åt sina föräldrar och så vidare. Men för majoriteten av kvinnorna är detta ingen lösning och därmed är den borgerliga feminismen heller inget alternativ för dem.

Kvinnoförtrycket är lönsamt. Skönhetsindustrin och porrindustrin är bara två branscher som gör enorma vinster på kvinnans underordning. Genom sin massiva propaganda kring hur kvinnor bör se ut och bete sig bidrar de till att kvinnor passiviseras och hålls tillbaka. Detta är ett stort hinder i kampen för kvinnors rättigheter, men också för kampen ute på kvinnodominerade arbetsplatser och tjejers deltagande i vårt eget förbund.

Kvinnoförtrycket tar sig också mer brutala former. Den senaste tiden har en särskild form av prostitution, trafficking, blivit uppmärksammad. Framför allt sker denna slavhandel med kvinnor och flickor från de forna öststaterna. De smugglas in i Västeuropa där de utnyttjas hänsynslöst och säljs som vilken annan vara som helst under kapitalismen.

Orsakerna till att den här formen av handel med kvinnor kan existera är dels nyliberaliseringen och öppnandet av de forna öststaternas ekonomier som inneburit en ekonomisk kollaps med lavinartad ökad fattigdom och arbetslöshet för de drabbade folken. Dels handlar det alltså om den rådande synen på kvinnan som möjliggör för kapitalister att profitera på kvinnors och barns kroppar. Även om trafficking är en extrem form av kvinnoförtryck är det ett uttryck för samma patriarkala system som lönediskriminering och utseendefixering.

Eftersom det patriarkala systemet är så tätt sammanlänkat med det kapitalistiska systemet och det tänkande som det genererar, kan kvinnoförtrycket aldrig avskaffas under kapitalismen, utan bara med klassförtryckets avskaffande.

Socialismen utgör på så vis grunden för kvinnans frigörelse, eftersom den materiella grunden för kvinnoförtrycket då är borta. Kvinnans hemarbete kan församhälleligas och det finns inget samhällsintresse i att kvinnor tjänar mindre än män. Men även under socialismen krävs det fortsatt kvinnokamp, eftersom patriarkatet är en samhällelig struktur som fanns före klassförtrycket, och inte automatiskt kommer att upphöra när klassförtrycket upphävs.

Feminismen, eller kvinnokampen, blir intressant först då man fyller den med ett innehåll. Vi fyller den med ett marxistiskt innehåll. Vi ser hur både klass och kön påverkar våra liv.

Kvinnokampen är inte ett hinder för klasskampen och revolutionen, utan utgör en tillgång och till och med en förutsättning för en samhällsomvandling. Arbetarklassens kvinnor och män måste bekämpa det patriarkala systemets begränsningar så att kvinnorna kan ta aktiv del i klasskampen och kampen för socialismen.

Vi i RKU ställer oss följande uppgifter:
Vi måste kämpa för jämställdhet internt inom vår organisation genom att bli medvetna om och komma till rätta med de jämställdhetsproblem som vi har ärvt från det kapitalistiska samhället.
RKU ska framhäva den klassmässiga sidan av kvinnofrågan och samtidigt kunna se och agera i de rena kvinnofrågorna.
RKU ska arbeta för att integrera könsperspektivet i våra politiska frågor.