Resolution antagen av Revolutionär Kommunistisk Ungdoms sjunde kongress 5-8 maj 2005.
Den nazistiska rörelsen i Sverige idag är inget hot mot demokratin. De som istället hotar demokratin idag är borgarklassen och dess ideologiska företrädare i riksdagen och på de borgerliga tidningarnas ledarsidor. Borgarklassen behöver inte nazismen för att urgröpa demokratin och stärka sin makt; den funktionen har EU. Kampen för demokratin är en kamp mot EU och de krafter som vill flytta makten ännu längre bort från folket.
Men nazismen och dess organisationer är idag ett hot mot individer och hindrar vänsterorganisationers rörelsefrihet. Det är ett problem som RKU måste ta på största allvar. Nazismen skrämmer många människor och många vill göra något åt det. Därför måste vi agera i frågan och föra fram vår linje.
Vi kommunister hävdar som enda förbund i Sverige att nazismen ska kriminaliseras. Vi hänvisar till att Nürnbergrättegångarna efter Andra världskriget dömde nazismen som kriminell. Efter Hitlers och nazistpartiets illdåd i de ockuperade områdena var det inte längre en politisk rörelse. Kriminaliseringen var en stor framgång, något progressivt värt att kämpa för. Det segrande Sovjetunionen var pådrivare och om inte kommunisterna varit så starka i de segrande länderna är det inte säkert att Nürnberg dömt nazismen som en kriminell rörelse. Som kriminell rörelse faller nazismen utanför de borgerliga fri- och rättigheterna. Vi driver politiska kampanjer och försöker skapa en opinion för ett förbud av nazistiska organisationer.
***
Anarkisternas linje att konfrontera och störa de nazistiska organisationernas, och andra främlingsfientliga organisationers möten och arrangemang är helt felaktig. Det har inte alls skadat dessa organisationer, tvärtom har de fått mer uppmärksamhet. De försöker sprida en bild av sig själva som en fara för etablissemanget, att de säger en sanning som inte får sägas. Den bilden bekräftar anarkisterna genom att förhindra dem att uttrycka sin åsikt.
Nazisterna vill att deras möten ska stoppas, de vill framstå som hotade av ”mobben” och AFA-provokatörer. Det spelar dem i händerna. Detta kunde man med all önskvärd tydlighet se i Salem år 2003, där nazistiska organisationer årligen genomför en marsch för, vad de kallar, en av sina martyrer. Maskerade och svartklädda aktivister drabbade samman med polisen, och nazisterna kunde under ordnade former genomföra sin manifestation.
Att det blev som det blev i Salem och att tidningar hade rubriker som ”Antirasister angrep polis” kan inte bara skyllas på massmedias intresse för kravaller, eller vissa enstaka förvirrade ungdomar som satt sin egen personliga kamp före antirasismen. Det är ett indirekt resultat av att arrangörerna inte tar avstånd från autonoma grupperingar som vill ta över folkliga arrangemang och sätta sin egen dagordning som exkluderar vanliga människor. Att låta sig provoceras är att gå i nazisternas och polisens fälla.
Även om vi driver kravet att förbjuda nazismen, betyder det inte att vi som organisation ska stoppa deras möten och arrangemang. Det är ett felaktigt perspektiv som tenderar att bli elitistiskt.
Vi ansåg att sexköp skulle kriminaliseras, men vi som organisation arrangerade inte misshandel av sexköpare för det. Det handlar om ett perspektiv på politisk kamp, och vår egen roll som organisation.
Vår uppgift måste vara att mobilisera ett brett och folkligt motstånd mot nazismen och genom det visa att det finns en stor opinion mot nazisterna och deras organisationer. Att hålla motdemonstrationer eller möten för att stoppa nazisternas möten är ett hinder för att samla en bred opinion. De allra flesta människor är främmande för konfrontation med nazister.
I kampen mot rasism, nazism och fascism gäller det att bygga breda allianser. Det är viktigt att nazisterna inte står oemotsagda, utan vår uppgift är att ge många människor möjlighet att visa sin avsky mot dessa rörelser. En väg att gå är att arrangera manifestationer på annan plats och annan tid än nazisternas möte. För att dessa manifestationer ska bli breda och folkliga måste man från början göra klart att arrangörerna inte tillåter maskering, och att provokatörsorganisationer utesluts från förberedelserna.
Samma taktik måste tillämpas vad det gäller protester mot Sverigedemokraternas möten. Dock måste vi vara tydliga och inte bunta ihop Sverigedemokraterna med nazistiska organisationer som Nationalsocialistisk Front. Sverigedemokraterna har under en tid i partiprogrammet utvecklats från den rena rasismen och vill vara rumsrena för att kunna ta plats i de parlamentariska församlingarna. De är inte nazister eller rasister, i varje fall inte programmatiskt – och det är det som man måste se till. Det gör att Sverigedemokraterna inte faller under vårt förbudskrav. Därför krävs det en annan politisk taktik gentemot Sverigedemokraterna.
Sverigedemokraternas väljare är i många fall är besvikna och desillusionerade arbetare. Vi måste ge svar på samhällsfrågorna och visa att det är en medveten högerpolitik som skapar problemen. Vi måste visa på att lösningen är att alla garanteras ett arbete och genom det integration i det svenska samhället. Vi måste kunna ta debatten med de högerextrema partierna och visa för arbetare att de är just högerpartier. De ställer upp på den nyliberala politiken, precis som de andra riksdagspartierna gör. Det krävs att vi bekämpar Sverigedemokraterna och de andra främlingsfientliga partierna och organisationerna politiskt, och ger ett klassmässigt svar. Vi måste avslöja att Sverigedemokraterna inte är något för arbetarklassens unga.
I kampen mot nazismen och extremhögern ska vi:
- Offensivt föra fram kravet på en kriminalisering av nazistiska organisationer.
- I protester mot nazistiska och rasistiska möten sträva efter att få så bred och folklig uppslutning som möjligt. Detta uppnår vi genom att arrangera manifestationer på annan plats och annan tid, där maskering är förbjuden och provokatörsorganisationer utesluts.
- Avslöja Sverigedemokraterna som det högerparti det är och ge ett klassmässigt svar på samhällsproblemen.
