Uttalande antaget av RKU:s femtonde kongress 14-15 maj 2021, i Göteborg.
Mitt under brinnande pandemi mördades George Floyd av Minneapolis-polisen, något som blev startskottet på stora demonstrationer över hela världen, för ett stopp av polisbrutaliteten och för att uppmärksamma att rasismen lever och frodas i det system vi lever i. Många kommer säkert ihåg bilderna på polisstationen i Minneapolis som stod i brand, när de svarta amerikanarna hade fått nog. Man tog till gatorna och man har ännu inte gett sig. Polisen i USA svarade med det enda de känner till, våld och åter våld, något som bara gjorde att demonstrationerna på amerikanska gator växte i styrka och fick allt fler även i resten av världen att ta sig ut i demonstrationståg.
Det som den nya rörelsen återigen visade var att polisen i USA genom alla led har en rasistisk hållning gentemot en så stor del av sin egen befolkning och att det ovanifrån saknas intitiativ för att få igenom förändring. Rasismen i samhället suddas inte ut på 15 minuter, speciellt inte i det ruttna samhälle som gjorde att Derek Chauvin kunde kväva ihjäl George Floyd på öppen gata.
Rörelsen i Sverige har också en hel del att angripa med polisens beteende, där den svenska polisen allt mer går mot den amerikanska varianten allteftersom politiker gör populistiska utspel om hårdare straff och ökade befogenheter för våldsmonopolet. Polisen får mer makt samtidigt som de inte behöver svara för sina handlingar, alla kommer säkert ihåg Eric Torell som sköts till döds av polisen 2018.
Under tiden som polisen känner sig allt mer trygg med att slå ner hårt på oskyldiga medborgare driver politikerna upp polariseringen i samhället, där invandrare får bära skuld för hur samhället utvecklas.
Debatten om kriminaliteten, brott och straff har blivit en mer polisiär fråga än en social fråga. I kampen mot kriminalitet slåss det politiska etablissemanget om vem som har den strängaste och mest våldsamma politik mot kriminaliteten. Likt en smittskyddsläkare utan granskande förmåga, försöker man angripa symtomen snarare än självaste viruset.
Politikerna slåss om vem som kan ge polisen mer befogenheter i form av utökad bevakning av privatpersoner och organisationer för att bygga upp en stomme till ett storebrorsamhälle, vi har exemplen i form av polisens möjligheter att sätta upp övervakningskameror, spionera på folks mobiltelefoner och höjda straff istället för rehabilitering.
Vi kommunister är motståndare mot kriminaliteten, man får inte missuppfatta oss. Men en lösning på kriminaliteten kan inte utgå ifrån att öka polariseringen och segregationen, utan måste angripas i kärnan. Sociala satsningar i form av bredidrott, meningsfull fritid och schyssta anställningsvillkor är inomkapitalistiska förutsättningar för att på allvar
bemöta kriminaliteten, men kommer aldrig riktigt få lösning på kriminaliteten. Enbart ett socialistiskt samhälle och en stark arbetarrörelse kan erbjuda en reell möjlighet att bekämpa det växande kriminella parallella samhället.
