Årets valrörelse har nått sin slutpunkt. Rösterna är lagda och räknade. Vi kan nu se fram emot fyra år till av en havererande riksdag där de två politiska blocken – Alliansen och de rödgröna – inte har en egen majoritet. Sverigedemokraterna har för tredje valet i rad ökat sitt mandat.
Nu väntar veckor av kaotisk förhandling mellan partierna, nattsammanträden bakom låsta dörrar och partiledarnas framträdande i media där de enbart konstaterar att de inte kommit till en lösning.
I nuläget är det förstås ingen lätt uppgift att sia om framtiden, men vi kan hälsa de senaste fyra årens S-MP regering farväl. Vi kommunister sörjer inte Löfven och hans hantlangares avgång. Deras regeringstid kommer bli ihågkommen som en av socialdemokratins absoluta lågpunkter. Höjd pensionsålder, inskränkt strejkrätt, indragen rätt till LSS, kolbrytning i Tyskland och Sollefteås nedlagda BB är bara några saker vi fått av denna ”rödgröna” regering. Nu väntar bara den vanliga resan från regeringsstol till näringslivuppdrag för dessa ministrar. Lycka till, vi saknar er inte!
Med Löfven och company försvinner kapitalets vänliga förvaltare som döljer den borgerliga politiken med ”socialistiska” ord. Istället kommer Kristersson och hans gäng med sina självbelåtna miner driva en borgerlig politik utan sossarnas halvmesyrer. De kommer banta ner välfärden, privatisera med frenesi, försöka ansluta vårt land till USA:s krigsallians Nato, införa tak och tidsbegränsningar på alla bidrag och understöd samt skicka ännu fler poliser på oss.
Det är förståeligt att när högern vill föra en politik som kommer förinta den lilla trygghet vi ändå hade kvar att vi tänker att felet ligger i att inte röstat på S-V-MP. Att en fortsatt S-regering hade varit att föredra framför den kommande M-regeringen som garanterat kommer förlita sig på SD. Men det handlar inte om att välja ”det minst dåliga.” Det är en sådan mindre dålig politik som lydigt följt kapitalets vilja och skapat det samhälle som nu sliter sönder sig själv. Den mindre dåliga politiken kan hålla några försämringar stången eller väga upp en nedskärning med ett annat bidrag och dylikt. Men den mindre dåliga politiken är ingen lösning; det är som att sätta ett plåster på en avhuggen arm.
I slutändan är det här valet ännu ett tecken på att den borgerliga demokratin inte längre kan leverera som det var menat. Det är ännu ett tecken på den borgerliga riksdagsvänstern inte kan eller ens vill föra en politik som på riktigt skulle förändra det här samhället. Det är ett tecken på att det är dags för oss att sluta ge våra röster till de som inte representerar våra intressen. Det är ett tecken på att vi ska sluta förlita oss på att några valda representanter ska ordna samhället åt oss och göra våra liv lite lättare.
De kommande fyra åren måste innebära motstånd mot kapitalets offensiv. Detta motstånd kommer inte och kan inte utspelas inom kommunfullmäktige, landstinget eller riksdagen. Detta motstånd måste föras av oss och det måste resa andra krav. Kapitalismen behöver inte bestämma vad vi kan kämpa för eller vad vi kan förvänta oss. I kampen för socialismen finns lösningen.
Att SD växer och högern går framåt är förstås omskakande. Men nu är inte tiden att sörja eller stå stilla – det är hög tid för organisering mot det här systemet. Kom med i kampen!
RKU:s centralstyrelse
2018-09-10
