Uttalande antaget av RKU:s femtonde kongress 14-15 maj 2021, i Göteborg.
Samma dag som denna kongress går av stapeln så är det 90 år sedan skotten i Ådalen föll. Den 14 maj 1931 beslöt sågverks- och massafabriksarbetare i Ådalen på ett protestmöte i Frånö att gå i sympatistrejk med arbetarna på Marmaverkens cellulosafabrik i Hälsingland, som vid det laget hade strejkat i över ett halvår. Det var därtill en reaktion på de strejkbrytare som satts in i Sandviken och Utansjö i Ådalen, där arbetarna redan strejkat under en längre tid. I samband med mötet marscherade 7000 arbetare mot den villa i Lunde där strejkbrytarna var huserade. När demonstrationståget anlänt i Lunde öppnade militären eld: fem arbetare blev mördade, ännu fler skadades.
Bakgrunden till händelserna går att finna i den ekonomiska kris som rådde under 1930-talet, i kölvattnet av börskraschen på Wall Street 1929. Arbetslösheten började stiga i Sverige under hösten 1930, där exportindustrin var en av de mest ansatta sektorerna. Skälet till detta var att kapitalisterna världen om försökte skydda sin profit, genom att upprätta skyddstullar för sina produkter. På så sätt skulle de behålla de nationella marknaderna för sig själva och förhindra konkurrens från utländska importer. Detta medförde att 66% av världshandeln minskade på bara några få år, vilket i sin tur resulterade i en kolossal förlust av profit för kapitalisterna. Därför försökte man tjäna igen det kapital man förlorat genom främst två metoder: sänkt arbetstid och – framförallt – sänkta löner.
Från Ådalen ner till Hälsingland var arbetarna redan i ett utsatt läge, då de främsta arbetsplatserna var exportföretag inom sågverk och massa som ägdes av Gérard Versteegh. Hög arbetslöshet och stor nöd rådde. Trots detta försökte kapitalisterna sänka lönen för de tidigare nämnda Marmaarbetarna med 4 öre, varpå arbetarna svarade med strejk i oktober 1930. Konflikten hårdnade ytterligare när strejkbrytare togs in på Graningeverken i Sandviken, där sympatistrejk utbrutit. Detta ledde till att Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) samlade till ett demonstrationståg på 500 personer, som tågade till Sandviken och skrämde iväg samt hissade upp kvarvarande strejkbrytare på skeppen. Vid detta laget kallades militär in. Dagen efter hölls det stora protestmötet i Frånö, som sedan resulterade i den hänsynslösa slakten detta uttalande är tillägnat.
Händelserna i Ådalen framställs som en avvikelse i det annars socialdemokratiska samförståndsparadiset Sverige. Men Ådalshändelserna var bara början på en längre tid av klasstrider som kom att prägla 1930-talet. Under hela denna tid var socialdemokraterna näringslivets ständiga knähundar och sökte hela tiden nya metoder för att undergräva arbetarnas radikala kamp. I slutändan lyckades dem.
I dagens Sverige råder inte samma fattigdom som under 1930-talet. Trots detta är den ekonomiska ojämlikheten i modern tid kolossal, där de rikaste 10 procenten har lika mycket pengar att röra sig med, som den halvan av befolkningen som tjänar minst. Statistik från b.la. OECD och Världsbanken och EU fastslår dessutom att Sverige är det industriland där klassklyftorna ökat mest de senaste 30 åren. En förändring måste komma till stånd. Därför hedrar vi minnet av arbetarna i Ådalen, genom att fortsatt kämpa för en annan värld: utan ekonomisk ojämlikhet, där socialismen råder!
