Klimatkrisen har skärpts och allvaret blir allt mer oundvikligt. Det är därför inte konstigt att vi i ungefär två års tid har sett en stor ungdomsrörelse för att stoppa klimatkrisen. Enorma demonstrationer och regelbundna aktiviteter har spridit sig över jorden. Detta är bra och nödvändigt. Skol- och arbetarungdomen lär sig politisk aktivism och vi får demonstrationsvana. Men vad är rörelsens innehåll, vad är dess riktning? Med endast ett fåtal undantag är detta en helt lös rörelse där vi finner krav på att “politikerna ska lyssna forskningen”.
