Ungkommunister i Venezuela kommenterar situationen i landet

Vad är de viktigaste frågorna för er organisation just nu?
Att försvara Venezuelas suveränitet och rätt till självbestämmande. Samt att försvara de progressiva reformerna som genomförts under de senaste åren som del av den bolivarianska revolutionen. Det är en komplex situation i landet med hot om invasion och en aggressiv blockad som pågått länge. Vi ser det som att det finns tre viktiga grenar som vi måste arbeta med som ungdomsförbund; utbildning, kultur och sport. Ungdomarna är de som exploateras mest i Venezuela idag. Ett problem är att arbetsgivare ofta försöker anställa unga på stipendier istället för att ge oss riktiga jobb, säger Hugo Rojas.

Vi har en kampanj just nu som vi kallar Imperialister, bort med händerna från Venezuela (spanska; Imperialismo: Manos fuera de Venezuela). Kampanjen har vi startat tillsammans med organisationen WFDY (The World Federation of Democratic Youth), för att vi hoppas på att kunna få ett så brett internationellt stöd som möjligt. Detta är den viktigaste kampen nu, att få bort imperialismen ur landet. Det är viktigt att världens unga gemensamt står upp mot attackerna som Venezuela utsätts för. Under den senaste tiden har vi kunnat uppleva en ökad förståelse bland unga venezuelaner kring vad imperialism är.

En stor del av den imperialistiska aggressionen mot landet har riktats specifikt mot oss ungdomar. Man försöker i olika medier idag sälja in den “amerikanska drömmen” till den venezolanska ungdomen. Man försöker dra ungdomar bort från Chavismen och få dem att vilja lämna landet. Detta har vi kunnat se fungerat till viss del. Den största delen av de som gått ut på gatorna till stöd för Guaido har varit ungdomar. Den kapitalistiska propagandan har vunnit starkt fäste bland landets studenter. Detta har man kunnat se som en direkt effekt av hur regeringen idag hanterar universiteten. Man satsar inte lika mycket pengar längre och en del av de vunna rättigheterna börjar dras tillbaka. Men i Venezuela är studierna fullständigt gratis. Du kan gå i skolan från förskolan till en doktorsexamen utan att betala något för utbildningen. Även satsningar inom sport och kultur har minskat. Detta är saker som vi i JCV aktivt arbetar med, säger Igor Castillo.

I Sverige är det många som tar situationen i Venezuela som ett exempel på socialismens misslyckande, vad tänker ni om det?
Det vi upplever här i Venezuela är kapitalismens kris. Venezuela är inget socialistiskt land. För oss är det ett problem att regeringen kallar allt de gör för socialism. Alla sina progressiva kampanjer eller reformer kallar de för socialism. Vilket det inte är. Ägandet i landet är fortsatt i händerna på kapitalister och småborgare, de reformer som genomförs är fortsatt inomkapitalistiska. Det är en ny form av antikommunism, att förneka den genom att ständigt tala om den. Samtidigt som oppositionen i landet ständigt lyfter fram att det skulle vara socialismens kris. Det vi får göra som kommunistisk organisation i detta läge är dels att förklara att Venezuela idag faktiskt inte är socialistiskt och peka på att den ekonomiska kris som drabbat landet är kapitalismens kris. Detta läge och språkbruk förvirrar folk i landet, och gör det svårare för oss att kunna organisera ungdomar.

Man kan inte säga att det är socialism i ett land där regeringens lönepolitik bryter mot alla internationella, nationella och konstitutionella regler. Minimilönen för en venezuelan idag är sex dollar, 40 000 Bolivares i månaden. För arbetarklassen i Venezuela är det fortsatt svårt att få tag i en del förnödenheter. Förnödenheter som du lätt kan skaffa dig om du har pengar. Det är en väldigt svår och komplex situation som vi befinner oss i, men det är inte sant att folk slår ner varandra på gatorna för att få tag i mat. Det pågår inget inbördeskrig som en del internationella medier vill få det att verka som. Det politiska medvetandet hos befolkningen har under denna svåra tid skärpts, och med detta klasskampen i landet, säger Hugo Rojas.