EU:s smutsiga avtal med Israel

Ingen kan ha missat hur EU nu under början av 2024 beslutat att skicka en gemensam styrka till Röda havet. I den ska Sverige ingå med 4 officerare, men kanske också en väpnad styrka enligt Tobias Billström. I Röda havet genomför USA redan en operation där de bl.a. bombat Jemen, ett land som redan utstått både enorma bombningar och en inhuman blockad under många års tid från USAs allierade Saudiarabien. Situationen i Jemen kallades så sent som 2022 för den “värsta humanitära katastrofen” av FN som via sitt livsmedelsprogram då ämnade genomföra sin största operation någonsin mot svält. Nu attackerar alltså USA, tillsammans med en mängd av sina allierade så som bl.a. Storbritannien, Australien och Kanada (Kanske snart t.o.m. Sverige!), ett land som redan söndrats på grund av imperialismens härjningar. Detta på grund av att Huthirebellerna som styr Jemen tagit ställning för Palestina. Det gör dem genom att slå mot en av imperialisternas svaga punkter, en av de svaga punkter som driver kampen om just den här regionen, nämligen Suezkanalen och den internationella handelstrafik som måste passera där.

Borgare attackerar denna solidaritetshandling genom att påpeka att Huthirebellerna inte bara attackerar Israel-flaggade fartyg. Varför skulle de det? Det är inte bara Israel som håller på att ta död på och fördriva varenda palestinier som lever i Gaza, det görs med alla imperialistmakters goda minne. De är alla deltagare i det pågående folkmordet.

Särskilt delaktiga är såklart USA. Utan USA-imperialismens stöd skulle Israel inte kunna fortsätta sin ockupation eller sin bosättarpolitik. Men i skymundan finns stödet från Europeiska unionen. Inte bara i form av hur Ursula von der Leyen, ordförande för EU-kommissionen och därigenom EU:s inofficiella president, i samband med krigsutbrottet efter motattacken den 7 oktober, mötte Benjamin Netanyahu och enväldigt beslutade att ge Israel unionens ovillkorliga stöd. Inte heller bara genom hur EU:s ledare passivt ser på medan Gaza omintetgörs genom bombningar och svält. Istället frös man på grund av Israeliska anklagelser stödet till FN:s flyktingorgan för palestinska flyktingar, UNRWA. Inte ens efter att EU-parlamentet tillslut röstat igenom ett krav på eldupphör i Gaza har de kunnat rösta för ett vapenembargo mot Israel.

Israel har sedan den 7 oktober bombat bostadshus, skolor och sjukhus. Man har förvägrat människor mat, mediciner, elektricitet och vatten. I början av mars genomförde Israel ännu en blodig massaker. Runt 100 personer sköts ihjäl och över 700 skadades när de försökte hämta mjöl från en hjälpkonvoj. Medan allt detta pågått har EU hållit sitt stöd till Palestinierna, som utsätts för dessa krigsbrott, fruset. Något man däremot aldrig dragit in är stödet till Israel. Det största stödet är nämligen det associationsavtal EU har med Israel som började gälla år 2000. Ett avtal för att gynna handel och samarbete genom såväl politisk dialog som inom industri och forskning, där bl.a. det militära området ingår.

År 2002 beslutade EU-parlamentet, efter att Israel genomfört en blodig massaker i ett flyktingläger i Jenin, att kräva att associationsavtalet skulle suspenderas. Detta motsatte sig dock ministerrådet, bestående av representanter för EU-ländernas regeringar. I associationsavtalen finns nämligen inskrivet att parterna måste respektera mänskliga rättigheter. När Tobias Billström, vår borgarbracka till utrikesminister, så sent som i slutet av januari fick frågan om att ta initiativ för att bryta avtalet eller arbeta för sanktioner svarade han att varken EU eller regeringen stödjer bojkott eller sanktioner mot Israel. Uppenbarligen alldeles oavsett vad Israel gör.

EU har under alla dessa år där man gång på gång sett uppenbara brott mot avtalet, brott som också uppmärksammats, inte någonsin agerat för att bryta det. Samtidigt har en mängd länder och grupper utsatts för långt hårdare repressalier. Det uppenbara är att de skrivningarna bara gäller när EU vill utnyttja dem till sin fördel. De fördelarna är varken till för mig eller dig, de är till för en överklass som likgiltigt ser på medan förtryckta folk utrotas.

Det här kan man hålla i tankarna när välvilliga reformister pratar om att förändra EU inifrån, göra unionen mindre arbetarfientlig eller mer human. Jag kommer att slänga min EU-valsedel och jag kommer berätta för alla mina vänner, klasskamrater och andra om varför jag gör det. Jag kommer att arbeta för att Sverige ska lämna EU och hoppas att andra runt omkring arbetar för detsamma i sina länder. Sen kan vi tala om verkligt internationellt samarbete, brödrafolk och arbetare emellan.