Under påskhelgen, 24-28 mars, reste en brigad bestående av tretton RKU-medlemmar till Belfast med anledning av 100-års jubileet av Påskupproret. Ett uppror som lyfte kravet om Irland som en självständig republik och som var en direkt inspiration till det Irländska frihetskriget som bröt ut tre år senare. Huvudsyftet med resan, förutom att delta i uppmärksammandet av Påskupproret, var att utbyta kontakter och erfarenheter med den irländska kommunistiska rörelsen.
Vi var inbjudna till Belfast av Workers’ Party, kända som Official Sinn Féin under 70-talet. Partiet har sitt ursprung som den del av den irländska republikanska rörelsen som i slutet av 60-talet omvärderade de tidigare analyserna och istället började inta en marxist-leninistisk hållning. För att en självständig socialistisk republik ska kunna bli möjlig krävs det att alla arbetare, oavsett om de ser sig som katoliker eller protestanter, enas mot kapitalismen och imperialismen. Därför vände de sig emot den religiösa splittringen med paroller som ”Sectarianism kills workers! Workers, kill sectarianism!”
Under brigadresan besökte vi flera historiska platser i Belfast såväl som de minnesplatser och muralmålningar som rests över frihetskampen och de som dött i den. Vi hade flera möten med representanter från Workers’ Party där vi fick möjlighet att lära oss om partiets historia såväl som de utmaningar de möter och de frågor de arbetar med idag.
Även om Workers’ Party arbetar aktivt med frågor som bostadsbristen och mot nedskärningspolitiken är tydligt att den religiösa splittringen i Nordirland har en stark påverkan både på deras politiska verksamhet och på samhället i helhet. Gerry Grainger, internationell sekreterare, berättade att även om det råder vapenstillestånd efter långfredagsavtalet (fredsavtal mellan de brittiska och irländska regeringarna som slöts 1998) så är samhället fortfarande uppdelat, vilket stöds och förstärks av de två styrande partierna. Där Sinn Féin som tillhör nationalisterna och Democratic Unionist Party som tillhör lojalisterna bara ser till sin respektive religiösa grupp och inte till samhället i helhet eller arbetarklassen i synnerhet.
Ett tydligt sådant exempel gav Emma Weir, kandidat i det nordirländska parlamentsvalet som kommer hållas i maj, när hon berättade att man i sin skolgång antingen kommer placeras i en katolsk eller protestantisk skola. Hon berättade att det också finns integrerade skolor där elever från de båda samhällsgrupperna går tillsammans, men att det oftast bara är integrerade på pappret. I verkligheten är det snarare två skolor på samma tomt, där man inte ens delar samma skoluniform.
Under Påskdagen deltog vi Workers’ Party:s marsch bort till Milltown Cemetetary, en kyrkogård i Belfast där många republikanska kamrater och kämpar ligger begravda. Framme vid Workers' Party:s begravningsplats hölls det tal om vikten av att minnas de krav som Påskupproret ställde då det fortfarande inte förverkligats i Irland. De som dött i kampen hedrades med en tyst minut och blomsterkransar placerades på gravplatsen.
Jonathan Lagnebjörk
