Hej kamrater och första maj-firare,
det känns fantastiskt kul att vara här och fira årets bästa dag tillsammans med alla er.
1 maj är vår dag, arbetarklassens högtidsdag. Det är idag som vi tar den platsen vi förtjänar i stadsbilden och presenterar våra visioner om hur man ska organisera samhället på ett rättvist sätt.
Det glädjer mig att se att vi är många här på Sergels torg. Vi som samlats här idag är tillsammans med miljoner människor världen över, som också demonstrerar idag, ett tecken på att den antikapitalistiska rösten inte går att tysta. Var och en av oss här idag är ett bevis på att människovärdet väger tyngre än marknadsvärdet och att en annan värld inte bara är möjlig utan fullständigt nödvändig. Detta gör mig glad och det stärker mig i min övertygelse om att vi aldrig får sluta kämpa för ett samhälle där arbetarklassen äger makten, ett socialistiskt samhälle!
Vänner,
även om det är svårt att inte fyllas av glädje och stolthet en dag som denna så bjuder tyvärr Sveriges övriga 364 dagar sällan på den varan. I synnerhet för oss vanliga arbetar- och skolungdomar.
Genom speciella ungdomsavtal och en hög arbetslöshet ska vi utgöra ett lönesänkande B-lag på arbetsmarknaden. Bristen på bostäder har skapat en konkurrens som i praktiken gör det omöjligt för oss att skaffa ett tryggt boende. I den segregerade skolan får vi lära oss att det viktigaste är individen, och att vi ska skita i kollektivet.
Det är kort och gott inte lätt att vara ung i dagens Sverige. Faktum är att vi ungdomar på många sätt är den första generationen som växer upp med sämre förhållanden än vad vår föräldrargeneration hade när dom växte upp.
Till skillnad mot vad många säger är det inte vi ungdomar ska beskyllas för att vi står utan jobb och saknar en bostad, eller inte når upp till betygskraven i skolan. Vi är varken mer lata, kräsna eller vad för andra dumheter man nu kan komma på, än våra föräldrar.
Nej, vårt problem är uteslutande att vi lever under ett misslyckat system. Ett system som inte ser till allas behov av trygghet utan istället baseras på att skapa störst möjliga rikedom åt ett fåtal. Det är inte oss det är fel på kamrater, det är det kapitalistiska systemet, punkt!
Om man menar allvar med pratet om att skapa jobb åt alla eller att alla ska kunna ha någonstans att bo, måste man därför blicka mot ett annat samhällsbygge, ett som sätter människans behov i centrum: ett socialistiskt.
Kamrater,
bostadsfrågan har den senaste tiden uppmärksammats allt mer av både media och politiker. Och det är inte konstigt med tanke på hur allvarlig situationen faktiskt är i Sverige.
Det råder en omfattande bostadsbrist i så gott som hela landet, det utgör själva grundproblemet. Enligt Boverket behövs det byggas över 700 000 bostäder inom en tioårsperiod för att täcka behoven.
Att det finns för få bostäder leder till en mängd problem. Det mest uppenbara är förmodligen att det skapas en oerhörd konkurrens om de befintliga bostäderna, något som leder till allt från dyra hyror till otrygga boendeformer. Detta påverkar främst oss ungdomar. Många tvingas bo kvar hemma hos sina föräldrar längre än vad dom egentligen önskar, och andra tvingas flytta runt från olika andra-,tredje-, eller till och med fjärdehandskontrakt.
Det är så här det går när man lämnar allt vad samhällsansvar heter till marknaden. Kapitalet har inget intresse av att se till att alla har någonstans att bo, tvärtom är en lyckad kapitalistik bostadspolitik en som faktiskt inte sätter tak över allas huvuden. På samma sätt som med arbetslösheten så tjänar kapitalet på att många står utan ett eget hem så att prisnivåerna kan hållas höga.
Under de senaste åren har dock trenden av att inte bygga nytt vänt och det har faktiskt börjat byggas en hel del. Det låter ju rimligt och bra men problemet med majoriteten av alla nybyggnationer är att dom inte byggs för vanliga arbetare eller ungdomar utan för dom med pengar. När en nybyggd etta har en hyra på över 7 000-8 000 blir det enkelt att räkna ut vem som ska bo där.
Mot detta säger vi i RKU att politikerna måste ta sitt samhällsansvar och besluta om nybyggandet av billiga hyresrätter där vanliga människor har råd att bo. Vi ungdomar måste ha någonstans att bo, svårare än så är det inte.
1 maj-firare,
kapitalismens oförmåga att tillgodose vanliga ungdomars behov visar sig också tydligt när det kommer till frågan om arbete. Samtidigt som dom som har ett jobb hela tiden pressas till att arbetare hårdare och snabbare förpassas en stor skara till arbetslöshet eller otrygga anställningar. Återigen drabbar detta oss ungdomar hårdast.
I slutet av förra veckan lyssnade jag på när Jan Björklund presenterade Liberalernas skuggbudget. Han talade sig varm om det de kallar för “startjobb”, något som innebär att ungdomar och nyanlända ska arbeta för en kraftigt reducerad lön. Detta ska enligt Björklund leda till att dessa grupper lättare ska bli anställningsbara.
Detta är varje kapitalists våta dröm, att ha en B-trupp som kan utföra samma arbete men för en mindre peng. Vi i RKU avvisar starkt alla såna här typer av förslag och säger att man ska ha lika lön för lika arbete. Vi lyfter också kravet om en arbetstidsförkortning: sex timmars arbetsdag med bibehållen lön! På detta sätt kan vi dela på jobben och varje människa kan få mer tid över att lägga på sina intressen. Våra meningsmotståndare säger att detta skulle bli alltför dyrt för samhället men det stämmer helt enkelt inte. Det finns enorma rikedomar i vårt land, problemet är bara att pengarna är samlade i fel personers fickor. Höj skatten för de rika och använda dessa pengar för att bekosta en sextimmarsdag!
Kamrater,
om vi vill se ett annat samhälle så måste vi själva se till att ta kamp för det. Ingenting kommer att ges till oss gratis. Det är därför vi organiserar oss tillsammans med andra som delar uppfattningen att det är det kapitalistiska systemet som som är grunden till dom problem som vi dagligen ser omkring oss.
Vi i RKU samlar skol- och arbetarungdomar som inte bara har visioner om ett socialistisk Sverige, utan som också är beredda att kämpa för det. Så om du undrar var du som ung ska vända dig med dina tankar om ett annat samhälle sätt vill jag säga: i RKU finns en plats för dig! Är du inte redan medlem uppmanar jag dig att gå med, du behöver RKU och RKU behöver dig! Tillsammans förändrar vi samhället!
Framåt för trygghet och rättvisa, framåt för socialism!
Klass mot klass, kamrater!
Simon Renner, ordförande
