Kamrater och mötesdeltagare!
Den ekonomiska krisen syns i det politiska livet. Den aggressiva högerpolitik som bedrivs av Tidöpartierna är ett symptom på ett system som faller ner i allt djupare svackor. Man kan se att de genomför allt hårdare nedskärningar inom offentligheten: i vårbudgeten 2023 har inga pengar från statligt håll skjutits till kommunerna och landstinget. Detta samtidigt som att man flaggar för stora skattesänkningar inför nästa år – en hård nyliberal politik, där den privata sektorn får härja fritt och den offentliga rånas på sina resurser.
Samtidigt förflyttas strålkastarljuset bort från detta och riktas istället mot gängkriminaliteten och kraven på “hårdare tag”. I Tidöavtalet kan man läsa att de vill upprätta visitationszoner i förorter ska upprättas, alltså en total kriminalisering av alla boende i arbetarområden som drabbats hårt av den nedskurna välfärden och arbetslösheten. Man kan också läsa att de vill införa hemliga tvångsmedel ska få användas preventivt, det vill säga utan konkret brottsmisstanke: detta presenterade de för några veckor sedan som ett konkret förslag, ett stormsteg fram mot en repressiv polisstat!
Tidöpartierna tillsammans med riksdagen har även ändrat i grundlagen och stiftat nya lagar i syfte att lägga sig platt inför de krav som ställs inför Sveriges inträde i Nato. Inte minst har kriget i Ukraina använts som ett svepskäl för att Sverige ska rusa huvudet först in i denna terrorallians.
Förra året när vi samlades för Röd Front hade kriget i Ukraina pågått i några månader. Och ännu pågår detta krig, där USA utnyttjar Ukraina som en spelbricka för att befästa sina egna internationella intressen. Trots alla bortslösade liv och den enorma förödelse som följt i krigets spår, så anses ännu alla vi som vill se förhandlingar och en fredlig lösning på konflikten vara det största problemet.
Men hellre en bespottad fredsvän, än att lyda Natosamfundets minsta lilla vink. Här har Vänsterpartiet, som för många är ett parti för jämlikhet och rättvisa, glatt ställt sig på krigshetsarnas sida. De har varit positiva till att skicka tunga vapen och stridsfordon till Ukraina, deras inofficiella organ Flamman har bedrivit en ensidig rapportering av konflikten – och deras säkerhetspolitiska talesperson Hanna Gunnarsson skickade sina lyckoönskningar till den stora Natoövningen Aurora 23. Den hålls på svensk mark, 30 000 soldater deltar och syftar till att integrera Sverige ännu mer i terroralliansen Nato och i USA:s krigsmaskineri.
Men Vänsterpartiets krypande för imperialismen är sedan gammalt. När svenska riksdagen debatterade om de skulle skicka JAS-plan till Libyen för lite över tio år sedan, var Vänsterpartiet en av de partier som godkände detta. De motiverade det med att säga “att Sverige måste vara ett land som agerar och reagerar i både ord och handling när mänskliga rättigheter kränks”.
Att bifalla en intervention på den grunden, en intervention som gjort landet med högst levnadsstandard på hela den afrikanska kontinenten, till ett söndertrasat land med ett blodigt inbördeskrig och där slavmarknader upprättas; och att nu vara för vapenexport till ett ännu ett meningslöst krig… Det gör det helt uppenbart: att Vänsterpartiet inte behöver några principer – så länge de har riksdagsplatser.
Den anslutning till Nato som våra politiker kämpar så hårt för att genomföra är ett steg i en allt mörkare riktning. Den innebär att vi kopplas upp ännu mer till den aggressiva expansionspolitik som USA tillsammans med sina allierade bedriver över hela världen.
Och tänk på att vi har rekordhög inflation nu, men det kommer inte ta lång tid innan vi slungas in i nästa kris. Vi fick inflation till stor del eftersom världsekonomin inte hunnit återhämta sig från pandemin; vi hann knappt komma ut ur den förra krisen innan vi kom in i nästa! Och eftersom krig visat sig vara en god inkomstkälla för USA-imperialismen, kan man i takt med att kriserna blir mer frekventa och ännu djupare, också förstå att den tidigare nämnda expansionspolitiken bara blir mer aggressiv – och med större krav på Nato:s medlemsländer att agera.
Det är vi unga som i första hand kommer att skickas ut i krig. Det är vi som kommer få sätta livet till i framtida Natointerventioner – vi som kommer få agera kanonmat för kapitalisternas intressens skull.
RKU står upp för freden och mot imperialismen! Vi säger nej till ett svenskt Natomedlemskap. Vi kräver också att Sverige omedelbart upphör med sin vapenexport till Ukraina och att verka för fredssamtal mellan Ukraina och Ryssland – för krig och imperialism, är mänsklighetens fiende, och detta måste få ett slut!
Med det politiska klimatet och den pågående krisen kan saker framstå som hopplösa. Men vi kan, och måste, ställa krav här och nu. Frankrike har visat vägen genom sina strejker och massiva protester, de norska arbetarna har visat att ensam inte är stark, för när de gick ut 25 000 i strejk lade sig det norska näringslivet platt. Och både pendeltågsförarna i Stockholm och taxiförarna i Umeå har i sina strejker inte bara försvarat sina egna villkor: utan också bevisat att det finns styrka i kollektiv handling – och att man inte behöver fackets tillstånd för att sätta kapitalisterna på plats!
RKU kräver därför också att reallönerna höjs och anpassas efter inflationstakten: men vägen dit är genom strejk!
Ja, ekonomin syns i politiken. Och eftersom kapitalismen i förruttnelse, i slutändan blir fascism, så vet vi vad vi har att vänta. Men mot reaktion och fascism ställer vi klasskamp och socialism! Vårt ekonomiska system bevisar gång på gång att det inte är hållbart, det kräver en omställning: till en kontrollerad och demokratiskt styrd ekonomi, där vi har mer att säga till om än att en gång var fjärde år välja vilken av näringslivets företrädare som ska låtsas företräda folket för denna gång.
Till dig som vill ha ett revolutionärt alternativ på riktigt, organisera dig i RKU! Tack för mig.
Sakarias Bergsén
RKU:s förbundsordförande
