Men det är något som saknats i diskussionen, det imperialistiska angreppskrig på landet som Nato initierade 2011. Ett angreppskrig som en nästan enhetlig svensk riksdag röstade röstade för att även Sverige skulle delta i. Även Vänsterpartiet röstade ja till Sveriges deltagande och partiledaren Jonas Sjöstedt försvarade den militära insatsen så sent som 2014, då det redan var tydligt vad Natos bombningar orsakat för kaos i Libyen.
Något inte så många minns eller i alla fall tänker på idag är att innan kriget var Libyen det land i Afrika med den högsta levnadsstandarden på kontinenten. Detta är inte sagt som något försvar av Gaddafiregimen utan för att konstatera det självklara: det går inte att bomba fram demokrati i ett land! Vi har sett det i Irak och i Afghanistan, hur Nato och västmakterna drivna av egna imperialistiska intressen bombar land efter land sönder och samman. Allt i demokratins och frihetens namn.
Idag finns i Libyen flera regeringar som saknar kontroll över delar av landet. Ett utbrett kaos råder och det är till stor del en följd av att Nato under flera månader 2011 gick in och bombade i Libyen. CNN:s reportage som förde den (även tidigare kända) slavhandeln ut i dagsljuset ledde till att det bland annat i Sverige hölls flertalet manifestationer i protest mot slavhandeln. Det krav som lyftes på manifestationerna i bland annat Stockholm och Göteborg var att Libyens ambassad i Sverige skulle ta avstånd från den pågående slavhandeln i Landet. Något den av FN erkända regeringen i Libyen redan gjort då manifestationen i Stockholm hölls.
Vi i RKU menar att detta inte räcker. Vi måste se till orsakerna bakom den situation som vi idag kan se i Libyen. Där Natos militära våld bär en stor skuld. Det är självklart inte så enkelt som att detta är den enda bakomliggande orsaken för kaoset i landet men likväl den enskilt största. Efter Natoinsatsen i Libyen 2011 menade den dåvarande generalsekreteraren i organisationen Anders Fogh Rasmussen (tidigare statsminister i Danmark) att det var “en av de mest framgångsrika i Natos historia.”
Idag ser vi tydligt följderna av denna brutala insats; ett land på gränsen till inbördeskrig, politiskt kaos, utbrett våld och slavhandel. Nato är inget annat än en krigsallians som går USA-imperialismens ärenden. Den vidriga och råa slavhandeln i Libyen är ett tydligt exempel på kapitalismens förruttnelse, på ett system som i frihetens namn tillåter slaveri om i alla fall marknaden är fri. Det krävs mer än avståndstagande och moraliskt fördömande – det krävs kamp mot den klass som orsakade detta lidande! För i slutändan är det val vi står inför socialism eller barbari.
RKU:s centralstyrelse
2017-12-14
