Första maj tal 2026 – Kamp mot imperialismen!

Kamrater, mötesdeltagare, skol- och arbetarungdomar,

vi samlas här idag på arbetarrörelsens internationella högtidsdag under parollerna Internationell solidaritet – Kamp mot imperialismen.

Vi lever i en tid då krigskassorna pumpas fulla, när generalerna drar upp sina krigsplaner och regeringen rustar för krig. Miljarderna som regnar ner över krigsindustrin bekostas av oss när svångremmen dras åt. Vi ser en militarisering som prioriterar vapen framför välfärd. Framtidsutsikterna i dag är större som officer än som undersköterska. Medan miljarderna går till krigsmakten, lämnas vård, skola och jobb åt sidan.

Upprustningen och militariseringen sägs rättfärdigas för att vi lever i farliga tider. Man menar att svallvågorna slår mot vår lilla båt som är Sverige så vi behöver alla sitta ner och ta ansvar för att styra mot land, att hemska rovdjur lurar varstans runtomkring oss.

USA:s barbariska handlingar, svältkampanjer, kidnappningar och terrorbombningar, de senaste månaderna i Latinamerika och Mellanöstern har visat världsordningens sanna ansikte för alla att beskåda. Det är en världsordning byggd på våld, direkt eller indirekt. Samtidigt som våra makthavare talar sig varma om mänskliga rättigheter och demokrati, visar de i praktiken att det är våldet som styr. Vi ser hur USA medvetet svälta befolkningen på Kuba. Vi ser hur de helt öppet invaderar suveräna stater och kidnappar en sittande president. Vi ser hur bomberna faller ner över flickskolor i Iran för att folket motsätter sig ett liv under sulan på amerikanernas stövel.

Men, kamrater, mötesdeltagare, skol- och arbetarungdomar och fredsvänner, våra makthavare vill få oss att tro att det handlar om en ensam dåre i Vita huset. Sanningen är att den liberala masken på världsordningen helt enkelt börjar sitta lite obekvämt och passar inte längre. Slitningarna i den ekonomiska världsordningen mellan dem som arbetar och dem som lever på andras arbete, mellan dem som förtrycks och dem som förtrycker, mellan dem som flyr och dem som driver dem på flykt, har drivits till sin spets.

Den så kallade ”regelbaserade världsordningen”, världsordningen där USA likväl bombade och lemlästade länder och folk runtom i världen, är förbi och en ny håller på att växa fram. EU kommissionens ordförande von der Leyen sa i mars att Europa inte kommer vara väktare för den gamla världsordningen, en världsordning där Europa likt USA säkrat sin plats högst upp på täppan. En hörnsten i den var och är den transatlantiska organisationen, Nato. Denna krigsallians möjliggör Europas fortsatta utsugning och förtryck av deras forna kolonier. I maj samlas alliansens utrikesministrar i Helsingborg, första toppmötet sedan Sverige blev medlemmar. Vi mobiliserar brett till demonstrationen i Helsingborg den 16:e maj mot detta möte. Vi kommer visa att företrädare för Nato inte är välkomna i Sverige.

Vilken form denna nya världsordning kommer ta är inte hugget i sten, även om vi kan se vartåt det barkar. Den tycks bli en som bytt ut det förtäckta våldet, det vill säga kapitalets ojämna fördelning till fördel för Europa och USA, mot det direkta våldet, med kanonbåtar och bombflyg. Sanningen är dock den att krigen och imperialismen själva sår fröna för dess undergång. Förtryck sker inte utan motstånd. En helt ny generation har blivit vittne till krigens konsekvenser – från Palestina till Sudan, Ukraina till Iran. Ungdomen har fått ett politiskt uppvaknande. När vi ser förödelsen och lidandet samt politikernas apati inför det så blir det tydligt: detta är inget misstag. Det är ett system som skapar krigen, det är ett system vi måste bekämpa.

Den rådande politiken har gått helt bankrutt och kan inte erbjuda ett riktigt svar på dessa frågor. Dem självutnämnda socialisterna ställer sig i ena stunden på den förtrycktas sida, i andra stunden på förtryckarens. I fråga om Ukraina kan man inte nog försvara deras rätt till suveränitet. När USA och dess knähund Israel bombar Iran så villkoras den på vilka som innehar statsmakten. Det är samma gamla tankegods som det från 1914 som upprepas igen. Man sluter leden bakom sitt egna imperialistblock istället för att ta kampen mot våra egna förtryckare.

Samtidigt ser vi den ekonomiska världsordningens konsekvenser på hemmaplan. Militariseringen utarmar samhället. I mars låg arbetslösheten på drygt 10 procent, och ungdomsarbetslösheten 2025 låg på över 24 procent. Var fjärde ungdom i Sverige nekas möjligheten till att tjäna sitt levebröd. Medan resurser läggs på vapen, saknas investeringar i jobb och utbildningen och tryggheten på jobbet.

Ungdomar ska tvingas ta ungdomslöner och sämre anställningsvillkor i tävlan om de få jobb som finns. Det handlar inte bara om att man skapar A och B lag på arbetsplatser. Det handlar om att det blir ett lock för alla arbetare. Villkoren kan aldrig vara bättre än det dem är för den som har sämst. Lönen kan aldrig vara högre än det den är för den med lägst. Tryggheten kan aldrig vara starkare än vad den är för den som är otryggast. Ett slag mot ungdomen är inte bara ett slag mot oss, det är ett slag mot alla arbetare.

Därför inleder RKU en nationell kampanj i juni i samband med riksdagsvalet. En kampanj som vänder sig mot skol- och arbetarungdomen och riktar kraven mot kommande arbetsmarknadsminister, LO och Svenskt näringsliv. Vi ställer ett enkelt krav ”Vi vill ha jobb – Men inte under skitvillkor!”

Krigspolitiken sker alltså inte bara där borta, den sker på bekostnad av oss. Alla kan se att mer pengar till militären hör ihop med mindre pengar till välfärden. Vi vet att dem som förtrycker oss, dem som river ned välfärden och håller lönerna nere, varken sitter i Teheran eller Havanna. Dem sitter på Rosenbad och i Riksdagen. Det är samma herrar som svälter kubanerna, som bombar flickskolor i Iran och som håller ungdomar här i Sverige arbetslösa. Därför måste kampen mot imperialismen vara kampen för solidaritet med alla länder som förtrycks av imperialismen. Vår uppgift är inte att åka ut och kriga i deras krig. Vår uppgift är att organisera motståndet här hemma. Vår uppgift är att bekämpa våra egna herrar!

När vi sitter i vår lilla båt som heter Sverige och guppar där på öppet hav så får man aldrig ett svar om man ställer frågan ”hur hamnade vi här?” Hur kommer det sig att vår lilla båt helt plötsligt är ute på ett stort och stormigt hav? Faktumet är att det är våra politiker och borgare som har styrt oss hit!

Dem säger att vi ska passa oss för rovdjuren som ligger och lurar varstans runtomkring oss, men vilka var rovdjuren som mördade 120 flickor på en enda skola? I en enda attack? I en enda stad, Minab?

Jag tänker på dem flickorna ibland och vad som hade kunnat bli av dem, vad dem hade gjort under sina liv. Hade någon kanske utbildat sig till undersköterska eller läkare? Hade någon kanske skaffat barn förtidigt? Hade någon flyttat utomlands? Vi kommer aldrig att få veta.

Det är bara ett exempel av en enda attack i en enda stad, Minab? Dem verkliga rovdjuren lurar inte runt omkring oss i det mörka djupet utan sitter med oss på båten!

• Krossa imperialismen!
• Alla till Helsingborg!
• Minns Minab!
• Röd front!