Bostadsbristen i Stockholmsområdet är ohållbar. Trots att bostadsbristen uppmärksammats i länet de senaste åren har mycket lite skett. Att så kallade unga vuxna tvingas bo allt längre antingen hemma eller under skumma kontrakt och dåliga förhållanden uppfattas numera som en outtalad lag i vissa av länets områden.
När det gäller svarta och vita lägenhetskontrakt råder djungelns lag. Uttrycket »kappsäck» har med andra ord blivit alltmer användbart hos unga som tvingas flytta ofta på grund av bostadssituationen. Å andra sidan blir de ungdomar som är myndiga och bor kvar hemma beroende av sina föräldrar. Denna situation förvärras än mer på grund av den utbredda ungdomsarbetslösheten.
Idag kan man se en utveckling i Stockholm där endast 57 procent av alla i åldern 20-27 har en egen bostad, vilket är en minskande andel. Allt fler ungdomar tvingas flytta tillbaka hem till föräldrarna, och nära en femtedel av 20-27-åringarna bor redan hemma hos föräldrarna. Dessutom vill nästan alla som bor hemma flytta hemifrån det närmsta året, men allt färre har råd.
Detta enligt en undersökning gjord av SKOP vid namn »Unga vuxnas boende år 2005» på uppdrag av Hyresgästföreningen. Det råder hård konkurrens om de lediga bostäderna, och där konkurrens råder är det inte nytt att det är de svaga och de med mindre ekonomiska resurser som förlorar.
Ungdomar befinner sig idag i en situation där de under en lång period saknar sociala hjälpmedel och inte har någon annan att lita till än just sig själv och sin familjs ekonomiska resurser. Bostadsbristen är en klassfråga.
Stockholm är en ekonomiskt segregerad stad, inte heller det är något nytt. Men med en ytterligare utveckling av bostadsbristen kan konsekvenserna bli katastrofala, inte minst de sociala. Arbetarungdomen i Stockholmsområdet drabbas nu inte bara av en påtaglig segregering, utan de har också hamnat i en sits där de inte längre kan lämna boet. Det hela sätter dessa personer i en ohygglig situation där begreppet ”gå med på vad som helst” får en djupare innebörd.
Bostadsbristen i Stockholm är en bromskloss i många ungas liv. Att vara strandsatt hos föräldrarna i 20-årsåldern utan arbete eller studiebidrag kan få förödande psykologiska konsekvenser. Bostadspolitiken i Stockholm har skapat en ny typ av underklass bestående av unga som varken kan få vettiga heltidsanställningar eller hyra lägenheter vitt.
I studien från Hyresgästföreningen går att läsa hur de fattiga 20-27-åringarna har ökat sedan 2003, både procentuellt och i antal. Unga mer eller mindre drivs till att ta svarta och olagliga kontrakt för att inte bli hemlösa.
Borgarna vill lösa bostadsbristen med marknadshyror. Detta skulle öka segregeringen ytterligare och hyresrätter skulle man få drömma om. Den privata bostadsmarknaden har de senaste tio åren tagit för sig av utrymmet i samma takt som det allmänna har trätt tillbaka, något som har fördjupat bostadskrisen. Det byggs inga billiga hyresrätter just på grund av att de privata byggbolagen inte har något annat val än att bygga lönsamt. Ett privat företag agerar bara på uppdrag av vinstintresset.
Den ohållbara bostadssituation är inte omöjlig att bryta. Det är en konstruerad och politiskt skapad situation som precis som mycket annat kan förändras med politiska beslut. Vi ungdomar behöver billiga hyresrätter och vi behöver en mer rättvis bostadspolitik som har sin grund i kommunala bostadsförmedlingar.
Borgarna driver bostadsbristen farligt långt. Detta tillåts så länge som de lyckas lura allmänheten att det hela beror på en korrupt bostadsmarknad som behöver mer och mer avreglering. Men det är enklare än så. Det finns för få bostäder i Stockholm och bostadsbristen löses därmed bäst genom att bygga bort den.
