Stövelslickarsamhället

Debatten kring lagändringen har varit minimal, både Liberalerna och Miljöpartiet har svängt i frågan av samma anledning: viljan att sitta i regering. Inom de parlamentariska partierna tycks det florera en idé om att man i riksdagen sitter ned, håller käften och plockar hem sitt feta lönekuvert. Den som inte lyder partipiskan får stå till svars.

Inget konstigt i det heller! Politikernas förhållningssätt till det de röstat igenom tycks vara ungefär det samma som det som florerar i kommentarsfält på internet: Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta. I Tidöavtalet så målar regeringen och SD upp sitt drömsamhälle där lärare, sjukvårdspersonal och socialarbetare ska agera angivare. Ingen ska ha rätt till någonting utan att först ha visat upp de korrekta papprena så det kan säkerställas att de har laglig rätt att befinna sig i landet. Det ska inte spela någon roll om det är någon som måste få en infektion behandlad, eller ett barn som inte kan rå för sina omständigheter och borde få gå i skolan och lära. Att ingen älskar papperslösa mer än giriga arbetsköpare kan ju inte i borgarnas ögon vara annat än ett plus. Att arbeta under kassa förhållanden samtidigt som man befinner sig i ett land där man inte kan vända sig till någon utan att riskera allt, är i deras ögon ett långt mycket värre brott än att fiska en utrotningshotad art. Brottets natur är inte vad de vill att vi ska fästa ögonen på, det är den som utfört det.

Att peka ut gemensamma fiender i kriminella och papperslösa samtidigt som oklara band till dessa fiender målas upp är ett sätt att slå blå dunster i ögonen på folk. Ett exempel är hur en fraktion av Socialdemokraterna i Botkyrka utmålade sina belackare som gängkriminella värvade av ABF. Ett annat är turerna kring Sveriges Natoansökan. När undersökningar visar att svenskar är emot att Turkiet ska få diktera svensk lagstiftning går TT ut och varnar för att det skulle ligga i Rysslands intressen att göra motstånd mot Nato. Experter kan inte utesluta rysk inblandning, men saknar “konkreta bevis”. Som om opinionen för ett Natomedlemskap inte är plötsligt uppkommen i och med Rysslands krig i Ukraina och krigshökarna och Wallenberg sett sin chans att smida medans järnet är varmt. Glöm att det skulle finnas människor som ser kriget som mänsklighetens fiende. Att det finns någon som inte vill ha kärnvapen på svensk mark. Att det skulle finnas svenskar som med egna ögon bevittnat de fasor Nato kan åsamka ett land. Det efterföljande utspelet att gängkriminalitet i Sverige skulle finansiera PKK framstår mest som ett försök av någon gubbe att spåra ur ett kommentarsfält.

Vi lever i en tid där den massövervakning som debatterades hårt under 2000-talet har implementerats. Människor törstar efter hämnd och bestraffning till den grad att man är redo att offra både den personliga integriteten och sina samveten. Vi vet alla att en polis som släpar runt en person i handklovar med ansiktet i marken och stoppar in snö innanför dennes tröja är ett as. Det finns ingen anledning att försvara något sådant, ändå känner människor ett behov av att göra det. I dessa människors hjärnor är lagen alltid rättfärdig. För dem är det självklart att det ska vara ett brott att förolämpa en polis. Om det var ett brott att använda, som Gunnar Strömmer uttryckte det, “ett förolämpande tilltal som är väldigt kränkande” mot serviceanställda skulle rättssystemet i Sverige behöva expandera rejält. Det kan omöjligen vara så att snutarnas egon är så pass fragila att rättskipningen måste expanderas till sånt som tjejer i kassan på något livs får skaka av sig? Man ska inte bara följa lagen, man måste också krypa för de som har rätten att med våld upprätthålla den.

Det känns som om individualismen och apatin smält ihop till ett vidrigt monster och dragits till sin logiska slutpunkt. Att det skulle finnas vinster i att gå samman med andra skrattas bort. Det finns ingenting att hämta i att stå upp för någon annan, det ska inte byggas några kollektiv här – det ska bara slickas stövel i hopp om egna vinningar. Bara korkade PK-häxor bryr sig om något alls. Solidaritet kan man bara förlora på. Vems agenda detta är blir tydligt när man kokar ned det. Borgarna kanske sedan länge fått sitt paradigmskifte? Vi lever inte i fascismen ännu, men samhällsklimatet tycks allt mer präglas av den starkes rätt.