Klassamhället finns och består. I tider som idag är det svårt att sätta fingret på att vi ens lever i ett klassamhälle. Ett samhälle där en klass av människor förtrycker en annan och skördar frukten av dess arbete. Det ligger i fenomenets, i klassamhällets natur, att inte avslöja sig självt. Det är en överlevnadsstrategi. Ständigt görs små och stora insatser från den härskande klassen för att dölja sig själv som klass och samhället som ett klassamhälle. Det handlar om att med makt och pengar kontrollera vad som får komma fram i den offentliga debatten, vad som tillåts vara de gällande resonabla idéerna och tankarna i samhället.
Denna text har tidigare publicerats i Rebell 3-2012.
Exempelvis anses höjd pensionsålder i framtiden bli något oundvikligt då befolkningen lever allt längre. Detta trots att vårt land är rikare än någonsin och att det råder massarbetslöshet bland ungdomar. Och trots att vi har mer än tiofaldigat vår produktionskapacitet sedan lagstadgandet av åtta timmas arbetsdag är lagstadgandet av sex timmars arbetsdag något som anses omöjligt, utopiskt och idealistiskt. Något som aldrig med tyngd eller seriositet skulle tillåtas uttryckas i den offentliga debatten.
Klasskampen, kampen när en klass ser sina gemensamma intressen och tillsammans agerar för att förbättra dem, har från arbetsklassens sida länge lyst med sin frånvaro. Idag förs bara klasskamp av kapitalistklassen, det svenska näringslivet som de själva kallar sig och deras avlönade lakejer. Det senaste exemplet på klasskamp från arbetarklassens sida kan kanske tillskrivas nejet i EMU-omröstningen år 2003. Även om man kan betvivla arbetarnas klassmedvetenhet vid tillfället så talar statistiken för sig. Fyra av fem arbetare inom LO-yrken röstade emot EMU. Borgarklassen lyckas idag väl maskera existensen av ett klassamhälle. Men så har det inte alltid varit historiskt och så kommer det inte heller alltid vara. Det kapitalistiska samhället är ett samhälle som till sin karaktär är dömt att gå mot ständig stagnering, mot allt mer arbetslöshet och mot allt hårdare levnadsvillkor för arbetarklassen. När den ensidiga klasskampen skärps så kan också arbetarklassens gemensamma intressen lättare tydliggöras.
Men klassamhället avslöjar inte sig själv. Inte heller de för arbetarklassen gemensamma intressena om att själv, demokratiskt kontrollera sina arbetsbetingelser är självklara. Tvärtom anses socialistisk produktion vara något omöjligt, fult och korrumperande enligt den av borgarna kontrollerade debatten, utan vidare behov att motivera sig. Vi kommunister ser oss själva som en medveten del av arbetarklassen som ständigt verkar för att flytta fram arbetarklassens positioner, med siktet på en socialistisk omvälvning av samhället. I tider som idag blir det därför avgörande att på så många sätt som möjligt avslöja existensen av klassamhället, göra människor klassmedvetna och allra helst knyta dem till vår rörelse.
Ett exempel på en levande klasskamp i vår tid är Grekland. Där har arbetarklassens organisationer rest sig i enorma strejker, generalstrejker med miljontals arbetare involverade. De grekiska arbetarna har fått erfara att deras löner och pensioner kommer sänkas och att många av dem avskedas, på grund av Greklands enorma statsskulder. Trots att grekisk media unisont har framfört besparingarna som det enda alternativet har arbetarna ifrågasatt varför det är de som ska stå för notan när det är de grekiska storföretagen som inte gjort rätt för sig. I Grekland har det kommunistiska partiet kommit att spela en viktig roll. De griper in i reaktionerna på de orättvisa nedskärningarna, pekar ut dess orsaker, sätter ord på klassmedvetenhet och stakar ut en handlingslinje. När klasskampen hårdnar från båda sidor, exempelvis när polis sätts in mot strejkande arbetare, så blir det också svårare för den grekiska borgarklassen att dölja klassamhällets existens.
Vi kommunister är utvecklingsoptimister. Trots att kapitalismen håller på att förstöra jorden som vi känner den och håller nere miljarder människor i svält och fattigdom. Trots att kapitalismen härskar över nästan hela planeten, så anser vi att våra idéer har framtiden för sig. Kapitalismen är ett för framtiden oskäligt samhälle och det kommer förr eller senare att avslöja sig som ett sådant. Socialismen är nödvändig för en hållbar utveckling för människa och planet.
Under det kommande året kommer vi att lägga till en "Rebell"-flik på hemsidan. Där kommer vi dels publicera gamla texter från tidigare nummer av förbundets tidning Rebell, men också lägga ut nytt material. Detta är ett sätt att ställa om Rebell från pappersformatet, till den digitala sfären. Som ett led i detta arbete kommer vi nu under veckan fram tills 1 maj att publicera ett urval av texter som förbundet skrivit genom åren.
