Alternativet till kaos är organisering

Uttalande från RKU:s centralstyrelse med anledning av budgetkaoset i riksdagen.

Idag har det varit “kaos” i riksdagen eftersom proffspolitikerna som sitter där inte kan komma överens om en budget. Men vad innebär det egentligen för oss vanliga skol- och arbetarungdomar som vill ha trygga arbeten, billiga bostäder och en bra skola att gå i?

2014-12-03
Uttalande

Igår kallade det rasistiska högerpartiet Sverigedemokraterna till vad som enligt dem själva skulle vara en presskonferens där de skulle förklara hur de skulle rösta i riksdagen gällande budgeten. Denna “presskonferens” visade sig istället vara en 20 minuter lång föreläsning om hur allt som är skit med dagens samhälle är invandringens fel. Något som helt okommenterat direktsändes av media. Efter det rasistiska propagerandet förklarade tillslut Jimmie Åkessons vikarie Mattias Karlsson att Sverigedemokraterna tänker fälla Socialdemokraternas budgetförslag (ett löfte som de bevisligen höll), varpå det tog hus i helvete. Stefan Löfven kallade till kvällsmöte med allianspartierna som efteråt inte verkade allt för intresserade av något budgetsamarbete för att stänga ute SD.

Idag har det så i Sveriges riksdag diskuterats och röstats om budgeten. Regeringens förslag föll mot Alliansens på grund av att SD valde att rösta för den senare. Detta kom inte som en chock: SD är ett borgerligt parti som under förra mandatperioden nästan uteslutande röstade med Alliansen. Ett faktum som ska ses mot bakgrunden att SD själva säger sig stå på bland annat pensionärernas och vanligt folks sida. Att de då väljer att fälla en budget som i jämförelse med Alliansens mer klingar i ton med vad de säger visar vilkas intressen SD egentligen företräder.

Alliansens budgetförslag ligger helt i linje med deras arbetslinje: sparka på de som redan ligger och värna de som redan har det gott ställt i samhället. Att ge några som helst eftergifter till arbetare (som Socialdemokraternas förslag faktiskt gör) är för de borgerliga partierna helt otänkbart. Mycket bättre då att dra nytta av sin stöttespelare SD och skapa lite oreda i riksdagen.

Under hela valrörelsen och i synnerhet efter det att det stod klart att sossarna skulle bilda en historiskt svag regering har det talas om att “ta ansvar för Sverige”. En urvattnad fras som använts från både höger- och vänsterhåll för att få motståndarens politik att framstå som dålig och ansvarslös. “Att ta ansvar” har också handlat mycket om att lägga de politiska färgerna åt sidan för att minimera att SD får inflytande. Något som förmodligen låg till grund för regeringens budgetförslag då det knappast var allt för stor skillnad jämfört med Alliansens ekonomiska politik under deras tid vid makten. Regeringens förslag innehöll några mindre skattehöjningar för de som redan tjänar alldeles för mycket och en höjning av taket i A-kassan, för att ta två konkreta exempel. Förslaget utgick knappast från sossarnas största väljargrupps intressen, det vill säga LO-arbetare. Detta var dock ändå nog för att få Alliansen (och media för den delen) att tala om “skattechock”. Och idag gick det alltså som det gick.

Hur det blir med budget och regering går inte att säga nu utan det får framtiden utvisa.

Vilken konsekvens får detta då för dagens unga som inte har något jobb att gå till, alla de som inte kan flytta hemifrån eftersom det inte finns några bostäder och de som tvingas gå i en skola som hela tiden skär ner på verksamheten? Förmodligen ingen alls. Det parlamentariska spektaklet förändrar inte det faktum att vi lever i ett kapitalistiskt samhälle där vi vanliga skol- och arbetarungdomar är värda lika med noll. Vi har inga rättigheter och så länge vi inte har några rika föräldrar är det ingen som bryr sig om oss.

Dagens patetiska pajkastningsdebatt visar tydligt att våra folkvalda politiker aldrig kan lösa de problem som vi ungdomar står inför; detta eftersom politikerna inte kan föreställa sig ett samhälle utan kapitalism. Kapitalismen, det vill säga det system som gör företagens jakt på ökad vinst till det enda viktiga i samhället, utgör själva grundproblemet i dagens samhälle. Utan att ifrågasätta det kommer vi aldrig kunna se en förbättrad tillvaro för oss unga. För att uppnå förändring måste vi organisera oss och ta kamp för våra gemensamma intressen av trygga anställningar, billiga hyresrätter och likvärdiga och bra skolor. Om vi ska dra några lärdomar av dagens “budgetkaos” i riksdagen måste det vara att ingenting kommer att ges till oss gratis.

RKU:s centralstyrelse

2014-12-03