Till alla dessa människor finns det bara ett enkelt svar; Nej, vi är inte jämställda. Kanske har vi kommit en bit på vägen, men det är minst lika långt kvar. Annars skulle vi inte dagligen tvingas läsa om våldtäktsdomar där det i princip verkar som att det svenska rättsväsendet skrattar kvinnor i ansiktet.
Det senaste året har en mängd uppmärksammade våldtäktsrättegångar orsakat stora rubriker i media. Vi har fått läsa om unga kvinnor som trots att de befunnit sig i ett numerärt underläge, varit berusade och framförallt rädda, ej har kunnat sägas blivit utsatta för en våldtäkt. Detta då det i domstolarna inte har kunnat bevisas att de verkligen inte ville. De hade inte skrikit och slagits tillräckligt mycket. Inte visat tillräckligt tydligt att de inte var med på noterna. Så hur ska då några stackars tonårskillar kunna veta att en tjej inte vill ha sex med dem enligt löpande band-principen om de faktiskt aldrig uttryckligen sa nej. Helst flera gånger. Gärna skriftligt också.
Så till den senaste domen i ett våldtäktsfall. Detta fall handlar om en kvinna som trots att hon skrek att hon inte ville, trots att hon drog mannen i håret, trots att hon försökte smita och trots att mannen gav henne en örfil och höll för hennes näsa så att hon inte kunde andas, ändå inte klassades som en våldtäkt. Mannen friades och åtalet ogillades.
Vad berodde det på den här gången? Det gick inte att bevisa att mannen inte hade förstått att hon inte ville. Mannen hade uppfattat hennes nej som en del av det dominanssex de hade. Han kände igen den typen av skrik från andra sexuella erfarenheter och han var säker på att hon var med på det. Mannen hade alltså enligt domstolen inget uppsåt att våldta kvinnan. Då är ju allt okej då! Han menade ju inte att våldta henne. Det bara blev så.
Ralf G Larsson, som var domare i målet, skrev igår ett debattinlägg om domen då den blivit såpass uppmärksammad i media. Han anser att han dömt helt rätt och att han inte tänker vika sig för det ramaskri som uppstått på grund av domen. Han säger bland annat att det var klarlagt att den stora delen av vad åklagaren påstod skulle ha hänt också hade hänt. Men, säger Raf G Larsson, det räcker inte. Det spelar ingen roll att han kanske “råkat” våldta denna kvinna, eftersom han inte förstod det själv. Det var inte hans intention att göra det, därmed hade han inget uppsåt. Och utan uppsåt - inget brott. Allt är frid och fröjd och ännu en man kommer undan med att begå en våldtäkt.
Enligt Ralf G Larsson är det också precis så här det ska vara i en rättstat. Eftersom tanken aldrig hade slagit denna man att han begick ett brott måste han alltså frikännas. Tack Ralf, för att du ytterligare spär på myten att män enbart är styrda av sina sexuella lustar och inte kan tänka när de ser en kvinna framför sig. Ralf G Larsson avslutar sin debattartikel med att säga; “Nästa gång handlar det om din son eller din bror som sitter i domstolen, och då vill du säkert att domaren inte ska falla undan för det massmediala trycket.” Då svarar jag så här till Ralf: Nästa gång handlar det om din dotter eller syster.
Jag ska dock inte lägga all skuld på Ralf G Larsson. Han ska självklart inte stå till svars för det faktum att vi har en skev rättsstat som osar kvinnoförakt. Det är dock anmärkningsvärt att Ralf G Larsson, som väljer att skriva en debattartikel om detta fall, inte själv reflekterar över att det är något som inte står rätt till när detta är en korrekt dom. Du kan inte komma undan med mord enbart genom att åberopa att du inte haft uppsåt att mörda. Om så är fallet döms den skyldige till det mindre grova brottet vållande till annans död, alternativt dråp. Varför används inte detta begrepp inom våldtäktsfall? Kvinnan som har blivit utsatt för detta blir inte mindre våldtagen för att mannen inte gjorde det med flit. Hennes smärta är fortfarande lika verklig.
Vi måste se till att denna typ av händelse inte upprepas. Vi måste ha ett rättsväsende som inte föraktar kvinnor. Och framförallt måste vi ha ett samhälle där det råder ett annat synsätt på mäns och kvinnors sexualitet. Vi kan inte längre gå på myten om att män inte kan “hejda sig” om de blivit sexuellt upphetsade och därmed inte kan fatta logiska beslut. Denna myt är oerhört skadlig både för männen själva och för kvinnorna. Män är inte dumma i huvudet, trots att det i princip är vad Lunds tingsrätt slår fast i och med domen i detta senaste våldtäktsmål.
Sandra Wismeier
RKU-Göteborg
