»BH och trosor behöver tvättas olika ofta, en trosa efter en dags användning och en BH efter ungefär tre dagars användning.»Så lyder tvättråden som följer med när man köper underkläder hos kedjan Change. Det säger ganska mycket om hur det är att vara kvinna. Samhället har åsikter till och med om hur ofta du ska tvätta dina trosor.. Att inte vara fräsch är nästintill en dödssynd.
Det kan tyckas som en obetydlig sak vad som skrivs i ett par tvättråd, men det säger något om samhällets syn på kvinnor. Det finns alltid krav på hur vi ska vara och vad vi ska göra. Vi ska vara snygga, sexiga men samtidigt absolut inte slampiga. Vi ska vara duktiga i skolan, men samtidigt inte tveka att stanna hemma från våra jobb när det är dags för moderrollens förpliktelser. Vi ska vara lika vackra som i en Pripps Blå-reklam och viktigast av allt; vi ska vara fräscha.
Denna bild är så klart omöjlig att leva upp till, men det skapar ändå väldigt mycket onödig stress hos många unga kvinnor. Speciellt hos arbetarklassens tjejer då många av idealen utgår från medelklassen. Valkar i händerna av ett slitigt undersköterskejobb passar absolut inte in i idealbilden.
Ojämställdheten i samhället tar heller inte stopp vid könsroller och ideal. Även på arbetsmarknaden får kvinnor räkna med att hamna steget efter män. Tjejer tjänar fortfarande bara 83 procent av vad män tjänar. Här väger självklart också klass in då löneskillnaden mellan en kvinnlig och manlig LO-arbetare är bra mycket mindre än mellan en LO-tjej och hennes kvinnliga chef. Men oavsett klassaspekten så finns det ändå en betydande löneskillnad som enbart är baserad på kön.
Även i skolan syns ojämställdheten. Killar hörs mer på lektionerna än tjejer, men är det en tjej som är stökig tillrättavisas hon hårdare. Istället för att motverka normer och fördomar förstärker skolan dem ofta.
Trots dessa uppenbara jämställdhetsproblem i samhället har vi en jämställdhetsminister som gör en poäng av att hon inte är feminist. Nyamko Sabuni tycker nämligen att det räcker med att vara liberal. För henne har alla individer samma möjligheter att bli vad de vill i sina liv. Hon vill inte erkänna de strukturella förtryck som finns i samhället. Nyamko Sabuni tycker också att handling är viktigare än ord. Det kan ju vi i RKU hålla med om. Men vad har då Nyamko Sabuni uträttat under sina fyra år som minister?
Förutom att använda sitt mandat till att ge uttryck för islamofobiska åsikter, dolda bakom påståenden om kvinnors rättigheter, har det under hennes ministertid genomförts två större förändringar. Avdraget för hushållsnära tjänster (Rut) och införandet av vårdnadsbidrag. Rut-avdraget har gjort det tydligt att jämställdhet för borgligheten inte handlar om alla kvinnors kamp för lika rättigheter. För dem är jämställdhet liktydigt med att karriärens kvinnor ska ha rätt till hemhjälp så att de inte hindras av hushållsarbete. Att samma hushållsarbete nu utförs av lågavlönade medsystrar skiter de fullkomligt i.
Frågan om vårdnadsbidraget kan kärnfullt sammanfattas i: »vi måste rädda barnen från KD-morsorna». Men det är bara halva problemet. Det finns också en risk att arbetslösa arbetarkvinnor tycker att vårdnadsbidraget blir ett reellt alternativ när allt fler kastas ut ur a-kassan. Delar av kvinnokollektivet lämnar alltså återigen arbetsmarknaden för att bli hemmafruar, med allt vad det innebär av beroendeställning till sin manliga försörjare. Det är ett enormt tillbakasteg för kvinnokampen.
För oss i RKU är det självklart att vara feminister. Och vi har inga svårigheter att hitta angelägna frågor som kräver handling.
Det krävs kamp mot de sexistiska normerna och fördomarna i samhället. Men det krävs också konkreta åtgärder som sex timmars arbetsdag, rätt till heltid och en jämställd skola. Tjejer behöver bättre arbetsförhållanden, högre löner och mer plats på lektionerna. Inte i framtiden, utan nu.
Tove Janzon
