Trots en förlust för Alliansen och framför allt för Reinfeldts egna moderater så ökar den rödgröna-oppositionen inte med mer än 0,1 procentenheter. Visserligen röstar också 3 procent på FI men ökningen blir ändå betydligt mindre än vad man kunnat vänta.
I en kort ledare i tidningen ETC skriver Göran Greider att “Den traditionella och samlade borgerligheten når nu sitt troligen sämsta resultat under efterkrigstiden.” Detta är en sanning med modifikation. Att inte se Sverigedemokraterna och deras ideologi som en del av den traditionella borgerligheten är både politiskt och historiskt felaktigt. Valet skulle istället kunna visa en ideologisk förskjutning inom borgerligheten där tidigare konservativa moderater numera väljer att lägga sin röst på SD. Dessutom gjorde SD:s stora valframgång att även med Fi i riksdagen hade de rödgröna inte lyckats uppnå egen majoritet.
Detta valresultat gör regeringsbildningen minst sagt problematisk. Men det är egentligen inte det viktiga. Maktspelet och förhandlingarna som kommer följa den närmsta tiden om vem som ska få äran att förvalta den svenska borgarstaten är i grunden ointressant för en revolutionära arbetarrörelse.
Däremot är det av yttersta vikt att analysera och diskutera hur den socialistiska vänstern, över hela spektrat, misslyckas med att mobilisera stora delar av arbetarklassen kring sina paroller. Den sociala nedrustningen med allt större klassklyftor och tilltagande ekonomisk segregering har gjort Sverige till ett EU-land i mängden. Den allt aggressivare europeiska kapitalismen befinner sig fortfarande i kris och varken vill eller kan ge efter för några reformer som inskränker dess inflytande. Ett annat kapitalistiskt Sverige än det vi ser idag är omöjligt.
Vänstern har inte lyckats befria arbetarklassen ifrån sin folkhemsnostalgi och föra samman kampen för dagskraven med kampen för socialism.
Vår rörelses uppgift är att delta i, uppmuntra till och leda protester och klasskamp i ett läge där rörelsen i den svenska arbetarklassen är mycket liten. I dagsläget krävs både försvarskamp, där vi står upp och försvarar de rättigheter arbetarklassen har tillkämpat sig, och offensiv kamp, för att visa att det finns en väg framåt, klasskampens väg. Vår uppgift är dock ännu större än så. Vi måste sprida idéer och visioner om ett nytt samhälle, om socialismen. Vi måste också stärka den kommunistiska rörelse som en dag ska kunna leda arbetarklassen i störtandet av kapitalismen.
Idag är det den 16:e september och det är fortfarande inte försent att göra ditt livs viktigaste val:
Organisera dig med kommunisterna - Klass mot klass!
RKU:s centralstyrelse
