Från och med den 2 juli i år trädde en ny lag i kraft som gör det olagligt att förolämpa tjänstemän i samband med myndighetsutövning. Detta innebär att det är straffbart att uttrycka sig kränkande, kritiskt, eller på andra sätt som kan uppfattas som förödmjukande mot exempelvis polisen. Att så mycket som att kalla en polis för “dumhuvud” under en trafikkontroll kan leda till allvarliga juridiska konsekvenser. För detta ska man kunna hamna inför rätta, bötfällas eller i värsta fall dömas till 6 månaders fängelse. Som om detta inte vore nog föreslår regeringen dessutom att myndighetspersoner i vissa fall ska kunna utelämna sina namn i skriftliga beslut, vilket ytterligare underminerar offentlighetsprincipen och transparensen i statens maktutövning.
Detta är ett tydligt steg mot öppen repression. Det är en utveckling som är både materiellt och ideologiskt rotad i det kapitalistiska systemets behov av att kontrollera och kuva dem som vågar kritisera. Dessa lagar är inte "neutrala" juridiska förändringar. De är ett direkt uttryck för en borgerlig statsmakt som skyddar sina egna verktyg för kontroll och dominans. Det är kapitalets stat som rustar sig mot folket. Allt detta är till för att garantera stabilitet för kapitalets fortsatta ackumulation. När arbetslösheten stiger, när priserna höjs och motståndet väcks, då vänder staten sina vapen mot de som protesterar. Då kommer repressionen, då kommer polisen. Och nu, med denna nya lag, kommer också möjligheten att straffa kritik med fängelse.
Polisen är redan lagskyddad när det kommer till detta. De är redan skyddade av brottsbalkens regler om förolämpning, men nu ska regeringen alltså skärpa detta ytterligare. Kapitalismen kräver inte bara kontroll över människors arbete, utan numera, i dess senmoderna fas, även över deras tankar och ord. Den kräver en befolkning som är foglig och övervakad. Den nya lagen om "förolämpning av tjänsteman" är endast ytterligare ett verktyg för denna kontroll. Hur definieras en förolämpning? Det är en subjektivitet inbyggd i lagen, den möjliggör i allra högsta grad godtycke.
Det vi ser nu i Sverige är en utveckling mot ett samhälle där allt det mänskliga blir kriminaliserat. Det är en fortsatt utveckling av kapitalismens framfart. Det är inte tillåtet att reagera på orättvisa, förnedring eller maktmissbruk. Den borgerliga demokratin visar sitt verkliga tryne, där yttrandefriheten är villkorad och där våra fri- och rättigheter ytterligare inskränks.
Vi förväntas bara acceptera detta. Vi förväntas gå med på vad som helst så länge det är lag. Men lagen är endast en spegling av klassintressen. Den är ett verktyg för makt, i händerna på kapitalisterna, som aldrig tvingas svara inför någon eller något. Medan vi hålls fast i illusionen av rättvisa, medan vi lever som kuggar i ett maskineri, fortsätter makten bara att koncentreras i händerna på de få som styr utan ansvar.
Det allra viktigaste: mot detta krävs organisering. Att låta dessa lagändringar fortgå, att i tystnad låta den härskande klassen forma samhället, är inget annat än total resignation. För att hindra världens undergång behöver vi arbeta för socialismen, och inget annat. Något som för många låter omöjligt, men som i allra högsta grad är möjligt. Vi måste organisera oss, inte för att det är kul, utan för att det är livsavgörande. Ett socialistiskt samhälle har inget behov av lagar som dessa. För att skapa den verkliga förändringen måste vi vara en del av den. Vi ska organisera oss tillsammans, för klasskampen, för socialismen och för framtiden.
