kris

"It's coming home" jublade de i England när deras damlandslag blev Europamästare inför ett fullsatt Wembly. Något annat som kommit hem till britterna på sistone är klasskampen.

Den 14 september startar riksdagsåret 2021/2022 med det sedvanliga riksmötets öppnande. Detta efter en historisk sommar där en statsminister förlorat en misstroendeförklaring och sedan en kort tid efter blev omvald.

Politikerna säger att målet är full sysselsättning, och det låter ju bra – det måste ju innebära att alla arbetsföra arbetar. Men riktigt så är det inte. Rebell undersöker vad arbetslösheten egentligen beror på, och varför den faktiskt är en nödvändig byggsten i den kapitalistiska ekonomin.

Arbetarhistorien är en historia av kamp. Alla de rättigheter vi har på våra arbetsplatser idag har vi av en anledning, och den anledningen är inte våra arbetsköpares oändliga givmildhet. Tvärtom – de vi ska tacka är våra föregångare, arbetarna själva. Utan politisk kamp på arbetsplatserna hade det inte blivit någonting av höjda löner eller arbetstidsförkortning.

Nu börjar den svenska avtalsrörelsen i det amerikanska valets skugga att nå sitt slut. Handels och HRF varslar om strejk, vi i RKU ger dem vårt fulla stöd!

Följande uttalande antogs av Norra distriktets konferens, som hölls 17-18 oktober 2020 i Umeå.

»Thatcher och Reagan är som gudar för mig.« Så uttryckte sig min kristdemokratiske kurskamrat efter att åttiotalets högersväng hade kommit på tal. Jag tror knappast att jag behöver påminna om vilka globala katastrofer dessa ledare orsakade genom sin militanta imperialism och exploatering av arbetarklassen, men jag vill ägna ett par ord till att diskutera vad som händer i det egna landet när kapitalet får härja så ostört som det gjorde under, och har fortsatt att göra efter, dessa borgerlighetens kanske främsta företrädare i modern tid.

Vi har nog alla hört hur ekonomer och opinionsbildare pratar överlag om den kommande lågkonjunkturen och att nästa kris kommer bli värre än krisen 2008. Det finns inget att sia om att industri- och finanskapitalet kommer ha ett elände framför sig ifall en finanskrasch skulle bli närstående. Vi kommunister vet att det som räddade kapitalet efter den stora depressionen på 30-talet var det förödande världskriget som jämnade större delarna av Europa med marken, vilket skapade en grogrund att bygga upp länderna och att investera kapital var inte någon konst.

Under den kapitalistiska världsordningen är stora samhälleliga kriser något vi får vänja oss vid. Vi ser hur länder dukar under för naturkatastrofer, en följd av kapitalismens klimatförändringar och detta nyliberala tidevarvs undermåliga krisberedskap. Speciellt här i Sverige där sommarens skogsbränder orsakade enorma skador som lätt hade kunnat stoppas om det inte var för utförsäljningen av bland annat brandflygplan.

Folklighet var under stora delar av 1900-talet, speciellt i Sverige, något att sträva efter. Detta kommer nog inte som en nyhet för den här tidningens målgrupp, men ifall någon tvivlar kan vi bara ta en snabb titt på begrepp som folkhem, folkbildning, folkrörelser och folköl. I och med avindustrialiseringen och den nyliberala offensiven från 1970-talet och framåt omvärderades dock folkligheten och blev något fult och unket: att »satsa på sig själv« blev det nya svarta.