Många är idag medvetna om att den konservativa ideologin är en hårdnackad motståndare till allt vad jämställdhet heter. Den hittar svaren i traditionerna vilket självklart inte leder till någon särskilt progressiv åsikt i frågan. Detta kanske kan tyckas så självklart att det knappast behöver nämnas.
Mer intressant är det då med den andra av högerns favoritideologier, nämligen liberalismen. Idag främst företrädd av Centerpartiet och Folkpartiet. Liberalismen kommer nämligen oförtjänt undan som en modern och progressiv ideologi och det finns till och med liberaler som kallar sig feminister. Detta trots att liberalismen som ideologi är solklart reaktionär i jämställdhetsfrågan.
Inte minst gäller detta liberalismens grundläggande människosyn som präglas av individualism och som tar avstånd från indelning av människor i kollektiv. Kvinnofrågan angrips alltså utifrån föreställningen att jämställdhet skall uppnås genom individuella val. Det kan till exempel handla om att pappor bör välja att ta ut en större del av föräldraförsäkringen.
För även om en liberal påstår sig brinna för jämställdhetsfrågan så ryggar han eller hon tillbaka vid tanken på inskränkningar i den individuella friheten. Möjligheten att faktiskt tvinga papporna att ta ut en större del av föräldraledigheten finns men är för varje sann liberal otänkbar. När det gäller sådana övergripande åtgärder säger liberalerna stopp och belägg hur mycket feminister de än påstår sig vara.
En typisk liberal jämställdhetsreform är exempelvis det beryktade pigavdraget (även kallat lagen om skattereduktion för hushållsnära tjänster) som riktas till kvinnor mitt i karriären. Denna reform gör det billigare att anställa andra, företrädelsevis kvinnor, som utför hushållets markservice. Att tjänsterna ändå är så dyra att en vanlig dödlig tjänar mer på att stanna hemma från jobbet och städa själv bekymrar inte liberalerna. Och vips så har man löst problemet med det obetalda hemarbetet! Åtminstone för familjer i den övre medelklassen.
Utöver denna klassorättvisa och rent kontraproduktiva reform finns det till och med sakfrågor där de liberala partierna faktiskt bekämpar jämställdheten. Bland annat gäller detta det så kallade vårdnadsbidraget. Det är en reform som inlindad i fina ord om barnens bästa subventionerar rika familjers möjlighet att låta en av föräldrarna (gissa vem det brukar bli) stanna hemma med barnen istället för att låta dem gå på förskola.
Den liberala ideologin blir i vissa fall helt omänsklig, vilket till exempel gäller synen på köp av sexuella tjänster. Här hävdar vissa företrädare att prostitution bör ses som vilket yrke som helst och därför vara tillåtet. I sann liberal anda ser man på prostitution som ett frivilligt utbyte av sexuella tjänster mot pengar. Det är varje mans (och kvinnas för den delen) rättighet att kunna köpa någon annans kropp om denna går med på att sälja.
Liberalismen är ju, vilket liberalerna själva stolt hävdar, frihetens ideologi. Och visst är det fint med frihet. Exempelvis religionsfrihet, yttrandefrihet och tryckfrihet är fina och viktiga tankar som är en självklar del i ett demokratiskt samhälle och vi alla måste slå vakt om. Men när liberalerna kämpar för friheten att leva ojämställt och för mäns frihet att förtrycka kvinnor så får de göra det ensamma.
