Många singlar och par i Sverige och runt om i världen är ofrivilligt barnlösa. Anledningarna till barnlösheten varierar stort. Många är infertila, vissa par består av homosexuella män medans andra är ensamstående kvinnor. En sak har alla gemensamt, de bär på en stor sorg och längtan efter barn. Men hur ska dessa människor få bli föräldrar? Adoption har tidigare varit standard, men med utvecklingen av IVF har en helt ny industri öppnat sig: surrogatmödraskap. Problemet med detta är att kvinnors kroppar är inte till för att hyras ut. Det är fullt förståeligt att en person vill bli förälder, men denna längtan får inte gå ut över en annan människa. Att få barn är ingen mänsklig rättighet.
Adoption har länge varit lösningen för ofrivilligt barnlösa, men det kommer självklart med sina egna svårigheter. Adoptionstrauma är ett stort problem, många adopterade drabbas av psykisk ohälsa, barn i andra länder blir kidnappade eller köpta av utsatta föräldrar och det finns prisskillnader beroende på barnets hudfärg. Adoptionsindustrin har utvecklats för att tjäna adoptivföräldrarna och inte för barnen. Nya IVF-tekniker har gett miljontals tidigare infertila par möjligheten att få barn, vilket är fantastiskt. Jag är själv ett labratoriebarn. Om föräldrar kan få barn själva kommer de inte delta i adoptionsindustrin. Men för vissa par går det ändå inte på grund av anatomiska problem. I vissa fall riskerar kvinnan att bli svårt sjuk eller rent av dö av en graviditet. Paret kan bestå av två homosexuella män, vilket gör det omöjligt att få barn även om båda är fertila. I dessa fall är adoption fortfarande en möjlighet, men många par vill ha egna barn. Ett barn med deras gener, som ser ut som dem och är en bebis. Då går det att välja surrogatmödraskap. Värt att påpeka är att ett sådant beslut sällan har med etiken kring adoptionsindustrin att göra. Jesper Vestlund skriver i magasinet QX att det “idag finns tusentals älskande par som fråntas rätten till barn trots att tekniken med surrogatmödrarskap finns. Grupper som påverkas är homosexuella par, transsexuella par och singelmän. För mig som homosexuell klappar framförallt mitt hjärta för homosexuella par som svenska samhället förvägrar genetiska barn.” Vi hör här en stark längtan efter ett barn men även, som Vestlund skriver, att det finns en känsla av att det är en mänsklig rättighet att få barn.
Surrogatmödraskap är olagligt i Sverige och debatt kring ämnet kommer ofta upp. Under valåret 2022 kom Moderaterna och Moderatkvinnorna ut med att de vill göra altruistiskt surrogatmödraskap lagligt i Sverige. Detta betyder att obetalt surrogatmödraskap skulle bli tillåtet. Eftersom det inte är lagligt i Sverige kan par idag välja att åka till andra länder, som Indien och Rumänien, där de betalar stora summor pengar för att hyra en livmoder, eller hela kvinnan. Vilka är det som har råd att köpa en surrogatmamma? Som nämnt tidigare är det ofta infertila par eller homosexuella män, men det är inte vem som helst; för de som vill ha barn kostar det stora summor pengar. Det kan bli så mycket som en halv miljon kronor. Det är alltså inte fattiga arbetarklass par som har råd att skaffa ett barn genom surrogatmödrarskap.
Graviditet och förlossning är en farlig process som kan leda till en rad problem. Några av riskerna med graviditet och förlossning är diabetes, havandeskapsförgiftning, utomkvedshavandeskap, avföringsinkontinens och
förlossningsdepression. Den största risken av de alla är dock tyvärr att man faktiskt kan dö i förlossnings- och graviditetsrelaterade komplikationer. Enligt RFSU dör fler än 800 personer i världen per dag av antingen förlossning eller graviditet. Då kan man fråga sig, vem ställer upp på dessa villkor?
Likt en annan industri (där kvinnors kroppar kan köpas) kommer dessa kvinnor inte från överklassen. Dom får inte heller se den stora summan pengar som betalas till företagen. Dessa kvinnor lever sällan under ideala förhållanden. De som ställer upp på detta är kvinnor i den fattiga världen. Kvinnor utan utbildning som varje dag kämpar för mat på bordet. Kvinnorna får under graviditeten bo på särskilda hostels, med flera andra gravida kvinnor i samma rum. De får inte äta vilken kost dom vill, inte gå i trappor, de måste fråga om lov för att gå ut och blir för allt detta slit ersatta med en relativt liten summa pengar. Detta är inget annat än en modern form av slaveri.
Men hanteringen påverkar inte bara mödrarna utan också de barn som föds ur detta. För att få skaffa ett barn genom surrogatmödraskap finns, till skillnad från vid adoption, så gott som ingen utredning av om du passar som förälder. Adoptivföräldrar går igenom en enorm process för att få ett barn, men eftersom det oftast är dina egna gener som används i ett surrogatmödraskap, så anses ingen process behövas. Detta sätter alltså även barnets liv och hälsa i fara.
Pressen att bli gravid, speciellt som kvinna, är stor. Vi får varje dag höra, antingen i media eller av släktingar, att vi kvinnor är menade att vara mammor och när det är något fel och vi inte kan bli gravida, så känner vi stor skam. Surrogatmödraskap kan då tyckas vara den perfekta lösningen. Du får ett barn med dina gener och samhället kommer inte döma dig som barnlös. Homosexuella par får sin längtan efter barn tillgodosedd. Tyvärr är det är inte den perfekta lösningen ur alla perspektiv. Surrogatmödraskap går, på ett negativt sätt, ut över en annan kvinnas liv och kan leda till stora komplikationer. Bara för att du vill ha ett barn betyder inte det att du har rätt till ett om detta går ut över en annan människas liv. På samma sätt som att du inte har rätt till sex är du inte heller berättigad till barn.
Yrsa Björkberg Grip
RKU-Stockholm
