Mat är den enda vara som människan kan utvinna energi ur för att överleva dagen. Det kan tyckas att detta faktum borde ge maten en särställning i ett modernt samhälle som vårt. Men under kapitalismen används mat som en källa till ökade vinster och som ett påtryckningsmedel för stormakternas imperialistiska intressen.
Idag lever 2,6 miljarder människor på vårt klot på mindre än två dollar om dagen. Tre miljarder människor vet inte om de kommer att kunna äta sig mätta imorgon och den senaste tidens matkris har förvärrat situationen än mer.
Matkrisen har framställts som en följd av dåliga skördar på grund av torka. Detta är ingen osanning och självklart en betydande anledning till att det var just nu krisen kom och inte om tre eller fem år. Men två andra konkreta företeelser har lett fram till att krisen hade blivit oundviklig förr eller senare.
Den första anledningen är insikten om att oljan är en fossil och ändlig resurs i jordskorpan. Detta har gjort att råoljepriserna mer än fyrdubblats, från 23 dollar/fatet årskiftet 01/02 till 98 dollar/fatet i fjol. Dessa höga priser har gjort att de rika länderna har insett vikten av att göra sig mer oberoende av oljan. De har därför drivit en kampanj för etanol som miljövänligt alternativ, genom subventioner och propaganda.
Resultatet; en tredjedel av USA:s majslager går till etanolproduktion och så även hälften av EU:s vegetabiliska olja. Dessutom pågår en massiv skövling av regnskogen i Brasilien för att kunna skapa ny åkermark för sockerrörsodlingar, samtidigt som en stor del av befolkningen svälter. Våra “miljövänliga“ bilar betalas av regnskogsskövling och att åkermark som hade kunnat användas till matproduktion istället används till grödor för etanolframställning.
Den andra anledningen till krisen är att de basmatslager som länder klassiskt har för att kunna klara hårda tider har effektiviserats bort genom rekommendationer från Internationella valutafonden (IMF). I den nyliberala skolböckerna är lagerkostnader onödiga kostnader, istället ska “just-in-time”-produktion tillämpas och man ska lita på att marknaden sköter fördelningen på bästa sätt.
Den bakomliggande orsaken till varför länder i tredje världen drabbas av hungersnöd återfinns i den ständiga profitjakten från de rikare länderna. Både EU och USA för en medveten politik där de kraftigt subventionerar jordbruket i de egna länderna. Detta gör att livsmedelspriserna blir lägre än i de fattiga länderna, trots att framställningen egentligen är en dyrare process. Detta leder till att västvärlden kan dumpa priserna på livsmedelsmarknaderna i tredje världen för att kunna bli exportör till dessa länder. Men framförallt för att ett land beroende av livsmedel från EU och USA är ett land under dess kontroll. Så skapas lydiga kolonier till de moderna imperierna.
Det man också sett är att det är just de mest jordbruksimporterande länderna som drabbats hårdast av matkrisen. Haiti är ett av dessa länder, varifrån bilder av hungerkravaller kablades ut i västmedia. Haiti är idag ett av Latinamerikas fattigaste länder. För tjugo år sedan producerades 95 procent av allt ris som konsumerades på Haiti i landet. De bönder som odlade riset fick inga subventioner men skyddades av en tull. 1995 var Haiti tvugna att låna pengar av IMF, då krävdes att tullskyddet på ris sänktes kraftigt. Resultatet blev att USA kunde dumpa priserna på marknaden och idag är tre fjärdedelar av det ris som säljs på Haiti från USA. Amerikanska företag kan på så sätt roffa åt sig marknadsandelar genom påtvingade privatiseringar.
Om man skulle peka på företeelser som kännetecknar världsekonomin under 2000-talet så skulle spekulationerna komma högt på listan. Spekulationer är investeringar i värdepapper och råvaror som spekulanten tror kommer öka i värde. Kort sagt, investeringar som hoppar över produktionssteget. Spekulationer har bland annat drivit upp guldpriset med 2500 procent sedan dess att guldmyntfoten i USA slopades år 1971. I tider när livsmedel har utsikten att bli en bristvara är investerarna framme och bjuder över varandra för att sedan kunna sälja dyrare. Dessa spekulanter avstår också ibland från att sälja maten trots att det finns köpare, för att de hoppas att priset på sikt ska ha stigit ännu mer och istället sälja den då. De undanhåller alltså avsiktligt mat från maknaden och förvärrar på så sätt matkrisen.
Den amerikanska myndigheten CFTC (The Commodity Futures Trading Commission) pekar på att nästan en femtedel av riskontraken som sålts under matkrisen har sålts till investerare som inte vanligtvis handlar med ris.
Spekulanterna är inte de enda som kunnat fylla sina redan överfyllda plånböcker på matkrisen. De allra största vinnarna på svälten har varit de reguljära livsmedelsföretagen, till exempel visade ADM en bruttonvinst på 1150 miljoner dollar, mer än dubbelt så mycket som i fjol och Cargill 1030 miljoner dollar eller 86 procent mer vinst.
Dessa uppspekulerade priser har gjort att även vi i Sverige har känt av ökade priser på basvaror. De drabbade är redan utsatta grupper som studenter och småbarnsfamiljer i arbetarklassen, när priset på en limpa vanligt bröd ökar från 20 till 30 kronor. Följden blir inte lika katastrofal som svälten i tredje världen, men när en allt större del av budgeten går till matinköp så blir de långsiktiga investeringarna och nöjena lidande. Uteblivna klädinköp och semesterfirande hemma i lägenheten. Detta skadar också den inhemska ekonomin.
Vad kan då göras för att komma till rätta med matkrisen? Det omedelbara är att bygga upp ordentliga matvarulager igen, något som faktiskt kommit igång i och med att kritik riktats mot IMF:s agerande. Vidare så måste varje land få avsätta tillräckligt med jordbruksmark för att kunna föda sin befolkning. Något som de flesta idag gör, men i vissa fattiga länder så åtgår stora delar av den bästa jordbruksmarken till exportgrödor. Men den enda slutgiltiga lösningen är den som sätter människan istället för profiterna i fokus. Så utmärkte sig också Kuba i WWF:s senaste årsrapport med att vara det enda landet som klarar av att
kombinera en hög mänsklig utveckling* och en hållbar ekologisk utveckling.
*Enligt FN:s human development index som är framtaget som ett alternativ till BNP för att mäta ett lands välstånd. Förutom att inkludera hur mycket pengar som cirkulerar så räknas också medellivslängd, läskunnighet, fördelning av resurser och andra välfärdsmått in.
