Den ekonomiska krisen har tillsammans med kapitalismens andra kriser satt en ökad press på våra redan pressade liv. Ännu en gång beordras vi ta smällen, ännu en gång förväntas vi göra mer för mindre, ännu en gång ska arbetare betala krisen.
Det är uppenbart för alla att detta är ett ohållbart och ovärdigt tillstånd. Vem kan säga motsatsen? Ändå är det som att inget är fel. Vreden sjuder hos oss alla, men varför är det ingen som tycks göra något?